- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
589

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

>Juet det, tant,» inföll Robert lifligt. »Hon märkte
afsik-ten och blef först&md, ty det ligger nigot friboret i hela
hennes väsen, fast än hon är si fingen i misstroende mot andra
och af tankar pi sig själf. — Ni, nu öppnas paradisets portar!
Bordet är dukadt!»

»Tack, tack, Karin! Du förstir di att ordna ett festbord
lika si bra, som du dansar!» sade han med uppriktig beundran,
under det han följde henne tillbaka in i matsalen för att
be-skida bordet. Han var glad öfver att pi detta sätt slippa frin
att höra moderns skarpa omdöme öfver co person, som, genom
att välja sitt hem hos dem, si frikostigt bidrog till familjens
underhill.

»Ja, är det icke vackert? Och det är Karins förtjänst,
hon har bide anskaffat blommorna, ordnat dem i skilarne och
beställt de utsökt vackra tårtorna.» Ina var glädjestrilande,
när hon berättade brodern detta.

»Ja. Karin, det är, som jag trott, du borde bli —.»

»Hushållerska, tycker du väl?» af bröt hon med en
uppsvallning af sitt gamla misstroende.

»Jag tror, att du också skulle duga till en sidan viktig
befattning,» svarade han lugnt och sökte finga hennes blick,
som undvek att möta bans. Men det var egentligen ändi
nigot mera, jag tänkte pi. Du skulle säkert bli en förträffllig
hustru.»

Han sade detta helt enkelt och allvarsamt med blicken
allt jämt fästad pi hennes ansikte.

Hon spratt lindrigt till, sig hastigt upp och mötte hans
forskande öga. Hennes instinkt sade henne, att det var läkaren,
som sökte utforska henne, och med en af återhållen vrede
skälf-vande röst kom svaret:

»Har du kanske nigon ruinerad kamrat eller vän att bjuda
ut? Jag har redan hedrats med tio a tolf olika anbud att fi
betala förrucklade herrars skulder med min förmögenhet, och de
ha alla haft den stora godheten att vilja taga mig med i köpet.
Fem af desse affärsmän ha aldrig sett mig, si du behöfver ej
genera dig, i fall du fitt uppdrag att köpsli–»

Utbrottet kom si häftigt och oväntadt, att han första
ögonblicket förlorade fattningen, och en uppstigande vrede
hotade att fi makt med honom. Men när hon så plötsligt teg,
och han sig in i hennes nu vildsamt upprörda ansikte, segrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free