Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, hjälp mig att komma osedd bort [till den dar
lilla dorren — bakom Kobert och friherrinnan! Nu resa sig
alla för att klinga med honom. Tack! Jag g&r ensam uppför
trappan.»
Robert saknade henne ej i det vimmel, som nu trängdes
kring honom for att få reda på de närmare omständigheterna vid
de mystiska pänningförsändelserna, Därpå skedde allmänt
uppbrott.
Han saknade ej Karin förr än följande morgon vid frukosten,
och då berättade Ina, att Karin led at en så våldsam
hufvud-värk, att ögonen voro svullna, så hon knappast förmådde
öppna dem.
»Tror du, att hennes dörr är öppen?» frågade Robert och
tömde hastigt sin kaffekopp. »Hvarför kallade hon cj mig?»
»Åh, hvarken hon eller jag kommo ihåg, att vi nu ha en
läkare i huset,» svarade Ina leende. »Men följ nu med Stina,
som går upp med kaffet!»
Klädd i en mjuk ylleblus stod Karin vid fönstret och stirrade
oafvändt på den utskjutande husgruppen vid landsvägskröken.
Hon stod dock blott där, emedan hon ej ville visa pigan sitt
förgråtna ansikte. Hon märkte ej Robert, förrän han bad pigan
sätta brickan på bordet och aflägsna sig.
»Hvad vill du här, Robert?» utbrast Karin skrämd.
»Jag hörde du var sjuk, och nu ser jag det. Kom sätt
dig här och låt mig ge dig en kopp kaffe, det skadar ej i detta
fall.»
»Kom bara ej och prata om hysteri och sådant!» utbrast
hon gråtfärdig, när han med en läkares myndiga sätt sköt henne
ned i soffan och slog i kaffe åt henne.
■»Du, hysterisk? Nej du lider af ett ondt, som ej år sällsynt
bland flickor i din ställning och med dina rika krafter —.»
»Det att icke bli gift, naturligtvis,» afbröt hon med
vredes-lågande kinder och en föraktlig krökning på läpparne.
»Nej, det hår är närmast följden af sysslolöshet och bristen
på ett bestämdt lifsmål.»
»Du kommer som Stinas ombud. Behöfver hon kanske
hjälp med golfskurningen?»
»Nej, Ina hjälper henne,» svarade han lugnt utan alt låtsa om
hennes sarkatiska ton. »Dylika arbeten passa ej för en, som så
lätt för blodet uppåt hufvudet. Karin du bör hädanefter bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
