- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
594

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

besinnings fulla, kunniga unga kvinnor. Nu ligger det vanskött
här i staden, ja, i hela provinsen. Men under det senare året
har jag ofta tftnkt dig som banbryterska h&r.»

»Du anser mig då ej för ohjälpligt tokig?» Där gled ett
leende, likt en blek solstråle genom molnen, öfver hennes ansikte.

»Nej, jag blott varnar dig för följderna af en sjuklig
tankegång, som ytterligare fått näring under ett sysslolöst lif. Ocb
om du nu är frisk nog att höra mitt förslag, så kan du redan
i morgon börja arbetet —»

Karin Olsson hade blifvit sjuksköterska; hon satt och vårdade
borgmästarens enda barn, som insjuknat i nervfeber. Vårdade
det mot en af doktor Robert Hedell fastställd dagspenning.
Detta var den ene nyheten, som följande dag genomlopp staden;
den andre var, att samme unge läkare vikarierade för gamle
doktor Biederman, som ämnade resa till en sydtysk badort fur
att sköta sin egen hälsa.

Man pratade, undrade, dömde och frågade, men snart
upp-slöks hela den gränslösa småstadsnyfikenheten af fruktan fur
smitta; nervfebern hade tagit epidemisk karaktär och hemsökte
både rika och fattiga hem.

Karins första patient tillfrisknade jämförelsevis snart ocb
hennes nästa plats blef hos en fattig arbetares hustru. Nu trodde
man sig veta, att hon använde de i borgmästarens hus förtjänt»
pänningarne till närande föda åt den fattiga familjen. Hon var
naturligtvis för snål att taga af sina räntor, när den unge doktorn
ansatte henne för att få den rika flickan till att hjälpa i allt
detta elände.

Så dömde man. Men Karins öra nåddes nu ej längre af
skvallret. Hon kände sig som befriad från tunga, tryckande bojor.
Hennes lif hade fått ett innehåll, som blef allt rikare och rikare
för hvarje ny ansträngning, och ju mera hon genom Robert»
handledning lärde sig inse, hur sjukvården för henne banade
väg till studier, hvilka hon förut varit van att betrakta som rent
otillbörliga för unga flickor.

Hon behöfde ej längre blygas för sin hemliga åtrå att ii
någon inblick i läkarens vetenskap.

Vecka efter vecka satt hon vid sjuksängen utan att
för*-tröttas. Robert och hon sammanträffade dagligen, men växlade
dock blott några ord, som rörde de sjuka. Men med en
tillfredsställelse, som han blott tillskref läkarens intresse, såg han, hur hon, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free