Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället för att mattas, blomstrade upp, och att den andliga
frigörelsen lade ett solskimmer i de förr si dystra ögonen.
Han öfverraskade sig själf med upptäckten, att han jämnt
tänkte på henne. Men var det sä underligt? Hon var ju den
enda af stadens sjuksköterskor, som han öfver hufvud taget
kunde lita pä; de öfriga voro vakhustrur af det vanliga snusande
och kaffedrickande slaget.
Epidemien stod pä sin höjdpunkt. Karin hade som
frivillig sköterska anmält sig på stadens mycket bristfälliga
sjukhus och var, om ej till namnet, så dock till gagnet den egentliga
själen i sjukvården därstädes. Robert hade blifvit antagen som
tillfällig läkare vid sjukhuset.
En dag, sedan han gjort ronden, bad hon honom om ett
ögonblicks samtal. Hon hade fått ett bref från hans tant,
friherrinnan, med anhållan, att Karin ville hafva godheten komma
ut till deras villa så fort som möjligt; friherrinnan hade feber
och fruktade, att det blefve tyfus. Karin ville nu höra Roberts
mening om denna begäran.
»Naturligtvis går du din väg!» utbrast han häftigt, »ty du
måste väl förstå, hvern som förestafvat denna begäran?»
Hon såg bestört på honom. »Är friherrinnan då icke sjuk.»
»Hon har lindrig gastrisk feber och en pålitlig
kammarjungfru till sin vård; detta vare nog sagt om förevändningen.
Men kusin Uno’tycker, att din »stilfulla» sjukeköterskeroll räckt
tillräckligt länge för att förvissa världen om din inneboende själsadel.»
»Baron Uno —?»
»Ja, det beror nu på dig själf, om du vill bli friherrinna
i stället för–för det du nu är. Uno anser ju, att adeln och
bondeståndet ha en historisk brygga, på hvilken de kunna mötas
— och förenas. Det är blott kälkborgare, krämare, handtverkare
— jag och mina gelikar, som stå på hinsidan det stora svalget
och förgäfves törsta efter en droppe ur rangens h&rlige bägare.
Naturligtvis går du nu, när Uno äfven lyckats omvända tant.
— Får Uno lefva, blir han med tiden fideikommissarie, så du
kan med tämlig trygghet betala hans häst- och kapplöpnings*
skulder, hans vadskuider, förstås.»
Sådan hade Karin aldrig sett Robert; aldrig hade hon
förr märkt en skymt af något oädelt i hans väsen. Och nu
denna beskyllning mot kusinen! Men underligt nog gjorde det
henne helt glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
