Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var vacker, där hon nu stod i den enkla, mörka dräkten
och med den tunga hårmassan samlad i en stor knut öfver hjässan.
Hufvudet var något framåtböjdt och ögonen nedslagna, men det
låg ett drag af ädel beslutsamhet öfver de regelbundna dragen,
som kom honom att känna en svindlande glädje.
Han visste nu, att hon hellre vore i stånd att säga honom
allt, att blotta sitt innersta väsen för honom, hellre än att styrka
honom i en villfarelse.
Frestelsen var så stark, att han sträckte båda händerna
mot henne och drog henne närmare sig. Då hon såg upp,
bönfallande och nästan skälfvande, mötte hennes blick hans.
»Säg ingenting nu — icke nu, Robert!»
»Nej, — du är sannerligen för god att bli tagen i ett
upp-rördt ögonblick.» Han lyfte hennes händer till sina läppar.
»Du skall ha tid att välja ditt lifsmål, välja emellan en stor
och ädel verksamhet och» — ett leende spred sig öfver hans
ansikte — »att bli hushållerska för min mors ende son. Men
ett må du veta. Jag förlorade mitt hjärta åt dig samma morgon,
som jag blef din läkare.»
»Det gick mig på samma sätt den dag, då du så ridderligt
värjde mig mot baron Unos snöbollar,» svarade hon med ett
frimodigt leende, i det hon sköt honom ut genom dörren och
lät honom gå ensam genom den folktomme korridoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
