Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju rent af gnid, purpur och brons; detta vore en afton stamning
för en målare! Dar måste vara härligt inne i sjalfva skogen
just nu nar de sista strålarne leka emellan de mörka furorna.
— Gå vi dit, Agda?»
»Ja en liten stund före supén. Följer du med, mamma.»
»Nej,» svarade fru Bergfält kyligt. »Ni få gå dit utan
mig, men» — tilläde hon så lågt, att blott Agda uppfattade
orden, — »kom ihåg att aftonstamning och aftondimma kunna
framkalla feberfantasier.»
Agdas blick mulnade, och hon vande sig om för att svara
på moderns ord, hvilka sårade henne, men Otto var redan nere
i trädgården och manade henne att skynda efter.
»Du skall slippa att vänta med téet, mamma», sade Agda
springande ned för trapporna.
Tysta gingo de två unga genom trädgården at på en
gräs-beväxt väg genom den mörka trädesj orden, där en flock får,
som i orolig hast afbetade den sparsamma växtligheten, i
vansinnig förskräckelse skingrades åt alla håll vid åsynen af de två
promenerande.
Otto räckte ut handen, liksom till skydd för Agda, och
småleende lade hon sin däri; men då han långsamt slöt sina fingrar
med en betydelsefull fast tryckning kring den, genombäfvades
bon af en sällhetsrysning, och handen fick ligga kvar, under det
de gingo vidare.
Men midt i det drömlika tillstånd, som ville smyga sig
öfver henne, kommo moderns ord som en väckelse, och hon
begagnade sig af en liten vattenpuss på den gropige vägen som
förevändning att gå åt sidan och draga sin hand ur hans.
Hvarför ville modern aldrig rätt sätta tro till Ottos kärlek?
Denna fråga kom nu att upptaga Agdas tankar, medan hans
arbetade med rim och meter, därvid dock, försmädligt nog, ordet
ismädeskrifvare» jämnt trängde sig fram och störde harmonien.
Hvilka skäl — frågade sig Agda, — skulle väl Otto
ha att under två hela år, hvarje gång de träffades, visa henne
en blott hycklande ömhet? Deras samhällställning var lika, dera»
förmögenhetsvillkor likaså. — Men hvarför tog han då ej det
afgOrande steget, hvarför frågade han henne ej, om hon ville
bli hans hustru?
Detta var moderns ständiga inkast, och det var ej så lätt
»tt med ord förklara. Agda trodde sig dock förstå det tydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
