Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har hans själ liksom drog henne in i en värld af öfver jordisk
sällhet
»Jag hade tänkt, att yj skulle rida till Stångberg», svarade
hon något osäkert, under inflytandet af denna underliga dubbla
känsla.
Han grep förslaget med en förtjusning, som något afkylde
henne, ty det hemliga hoppet, att deras förhållande skulle få en
klarare och bestämdare pregel, vek åter undan, och tviflet på
hans kärlek ville insmyga sig.
Då, liksom om han själf förnummit denna kalla skugga,
böjde han sig ned mot henne och sade sakta: »Vet du, att då
jag första gången såg dig, satt du till häst. Det gifves intryck,
som för alltid stanna kvar, men det skall bli ännu härligare att
själf få rida vid stolt Agdas sida.»
Leende och lyckliga redo de två unga genom det
omväxlande landskapet, nu och då mötande muntra grupper af
söndags-klädda människor, som med oförställd beundran stannade för
att så länge som möjligt se efter det ståtliga paret.
»Där borta bor din smed», sade Agda pekande med
ridspöet mot några byggnader, hvilka till en del doldes af en
om-gifvande trädgård med gamla lummiga träd. »Det skall bli
roligt att höra, hvad denne rikt begåfvade man säger om vDen nye
adeln.i
»Det blir väl knappt ett uppriktigt omdöme, i fall han vet,
att han står inför författaren», smålog Otto.
»Han känner blott signaturen, ej ditt namn, så nog kan du
här få en ärlig recension, om du längtar efter en sådan»,
skrattade Agda och red fram till mäster Stångbergs dörr.
En blek, medelålders kvinna, med något ängsligt, forskande
i sin blick, kom fram till Agdas häst
»Nej, så rart besök! Fröken stiger väl af och kommer in?»
frågade hon hjärtligt, men i dämpad ton.
»Ja tack! Det är min släkting, amanuensen von Wogen,
och detta år mor Stångberg, min gamla, goda vän», presenterade
Agda, då Otto hjälpt henne ned af hästen.
»Ska* vi gå in i stugan eller i trädgården?» sporde gumman
fryntligt, men ^tilläde i det samma ännu mera dämpadt:
»Stångberg tar sig en lur».
»Låtom oss gå in i trädgården!» afgjorde Otto. Hans blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
