Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vet ej hur det skall gå, när Stångberg får reda på, att en
hittills aktad arbetareförman, som varit kassör i vår
arbetareförening, förskingrat kassan, innan han i fredags reste till Amerika*
— Ja, dår ha flera varit med om den soppan, eljest hade han
<ej så lätt blifvit hjälpt å stad på ett så hyggligt vis.»
Gumman gick snart bort för att tillsäga mannen, att
gäs-terna ville taga afsked. Dessa märkte, att han sade ett par ord,
«om tycktes göra henne bestört och förvirrad. Men hon fattade
«ig och talade en stund tyst och ifrigt med honom, och så kommo
•de båda och följde gästerna ut på gården. Häatarne leddes
fram ur stallet af en drängpojke, och efter ett kort far väl gick
emeden in i stugan, medan hans hustru blef stående på gården
och ined ett vemodigt leende tillropade Agda, att det — nog
blef stormigt väder ett par dagar.
Storm! Ja, Agda kände något till de oväder, som stundom
brusade genom smedens hus, då mannens lynne var förstäradt,
men aldrig förr än nu hade hon kommit att tänka på det
ofantliga förråd af stilla kraft, som fanns hos den bleka hustrun, en
kraft, som ömsom hejdade hans utbrott, ömsom upplifvade
honom under de mörka stunderna. Agda hade hittills funnit detta
vara fullkomligt i sin ordning. Mäster Stångberg var så rikt
be-gåfvad, så kunskapsrik och så — oförstådd af sin
omgifning-Men nu kom åter den hiskliga vampyrsagan och ville tvinga
henne till jämförelser. Hon såg skyggt åt sidan, där Otto red,
•och så satte hon sin häst i galopp, som om hon ville fly långt
bort från alla» pinande tankar och intryck.
Hufvud vid hufvud, sida vid sida jagade de två sprin garna
framåt vägen, och snart hade Agda fått makt öfver de
obehagliga intrycken; hennes lynne var åter klart och rent som den
molnfria sommarhimmeln öfver dem.
Hon höll in hästen, och då de nu i sakta skridt redo
igenom en skogsdunge, vände hon sig mot Otto och sade muntert:
»Vi hade otur; du fick se den präktige Stångberg från den
minst behagliga sida.x.
»Och det är den grobianen, som mig ovetande skulle vara
min förebild, då jag diktade min smed! — Nej, förlåt mig, Agda,
hade någon annan än du kommit med en dylik jämförelse, så
kunde jag bli frestad att använda den oborstade karlens egna
ord, att den, som det gjorde, förstod sig så mycket på ett
diktverk som en ko på filosofi.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
