Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då etégrade till en sådan höjd, att hon knappt förmådde hålla
sig uppe, och då hon mottog brefvet af modern, skftlfde honså,
att hon med möda kunde öppna det.
Fru Bergfält ställde sig borta vid fönstret och sysslade med
blommorna, men äfven hennes händer darrade och örat uppfångade
ljudet af hvarje andedrag från Agdas bröst, papperets prasslande
jagade rysningar genom hennes blod.
»Mamma!»
Tonen i detta enda ord bekräftade fru Bergfålts aning, att
brefvet som vanligt ej lämnat någon egentlig upplysning. Hon
vände sig om och mottog det af Agda, utan att se på henne.
»Käraste Agda», läste hon. »Telegrammet beredde mig en
outsäglig glädje, ty jag kände, att det egentligen utgått från dig.
Det förtäljde mig en hel historia om din oro, och det styrkte mig
i det beslut, jag nu fattat. Lindhof skall bli mitt paradis; där
skall jag kunna dikta som aldrig förr. Om två dagar, eller nej
— nästan samtidigt med detta bref, skall jag vara hos dig och
då, då skola vi båda skärskåda planen till min framtida bana.
Agda, jag längtar efter digl Vännen Otto*
Fru Bergfält återlämnade tyst brefvet, men nu möttes moderns
och dotterns ögon i en lång, talande blick. Båda voro de bleka,
men deras händer grepo med ett fast tag om hvarandra, och
handtryckningen beseglade ett beslut och ett förbund, som fattades
och ingicks utan ett enda ord.
»Han kan ej vara här förrän i morgon,» sade ändtligen
modern och gick bort för att se på järnvägens tidtabell i tidningen,
som låg på ett sidobord. »Jag ämnar åka in till staden nu i
eftermiddag, följer du med, Agda?»
»Nej, jag stannar hemma, jag — jag har en del bref att
— ordna.»
Fyra dagar hade förflutit« sedan brefvet anlände, den femte
led nu mot sitt slut, och öfver trädgårdens grusade gångar och
jämna gräsplaner lekte underliga skuggor en nyckfull lek med
de lika nyckfulla, rödgula solstrålar, som sköto fram emellan
bladmassorna. Agdas blickar hvilade tankfullt på detta
skuggspel, när hon med en otålig åtbörd reste sig något upp från
verandans soffa för att speja utåt vägen.
»Icke i dag heller!» mumlade hon nu.
»Här är jag, Agda!»
Blodet rusade med en sådan fart till hennes bjärta, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
