Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste gripa fast i verandans gallerverk för att ej vackla, och då
hon hastigt vände ansiktet mot det häll, därifrån den varma,
smekande rösten kom, stod Otto midt i solglansen.
Makten af hans skönhet hade hon aldrig känt starkare än
i detta ögonblick, och hennes hjärta bultade så våldsamt, att
hon blott förnam hans ord som en aflägsen, smekande musik,
men när han nu fattade båda hennes skälfvande händer,
återvann hon sin själfbehärskning.
»Du skrämde mig, Otto, jag stod och såg efter dig i den
tron, att du skulle komma åkande. Du har gått både gångstigen
och bakvägen.»
»Ja», sade han i strålande glädje. »Har du sett
recensionerna öfver slutsången i »Den nye adelm? Den har slagit an;
den är en ton ur tidens klappande hjärta, säger en af våra
ton-gifrande recensenter. Men kom in i salongen. Det drar kallt
här ute! Jag har mycket att säga dig.»
Hon lät sin hand ligga i hans, det afkylde hennes blod, i
samma mån som han eldades af detta vidrörande.
»Du ämnar ju själf öfvertaga din egendom; du har således
lyckligt öfvervunnit din motvilja för...»
»Nej», afbröt han henne lifligt, »den är ärfd och ligger mig
i blodet. Men det emottagande, som mina senaste arbeten fått
röna, visar mig, att här är ett fält för mitt författarskap. Och
så, Agda — så ger jag folket mina ädlaste tankar, och du —
du, som ej hyser sådana antipatier, du, min egen älskade, du
blir det ljufva föreningsbandet emellan folket och mig! Min,
min Agda!»
Han ville draga henne till sitt bröst, men hon ryckte till
sig handen. »Jag duger ej till medium, Otto.»
»Medium!» upprepade han, som om den tanken slog honom,
därpå log han segerviss som en gud. »Skall jag då verkligen
hehöfva fria enligt alla regler?» Han lutade sig öfver henne
och hviskade med hela ömheten i sin trolska stämma: »Agda,
du vill ju bli min hustru?»
+Nejy Otto.»
»Agda?»
»Nej, Otto, du har under dessa år så ofta fört sällhetsbägaren,
fylld af gnistrande vin, så nära mina törstande läppar blott för
att draga den tillbaka, att — jag ämnar nöja mig med friskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
