Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
källvatten... Din kfirlek har varit fjärilns gycklände lek med
en glömma, skuggornas skiftande lek med ljuset. — Far väl, Otto!»
Hon räckte honom handen, men han hade redan fattat
sin hatt och gick hastigt förbi henne ut på verandan och ned
för dess trappsteg.
Agda lutade sig öfver gallerverket; det kändes, som om
han drog henne efter med osynliga band. Men han gick med
högburet hufvud tvärs öfver gräsplanen, och hela knippor af
solstrålar bröto sig mot hans härlige gestalt, medan skuggorna
liksom nedtrampades af hans fotter.
Och så gled solen ned i ett grått moln; skuggorna växte
till skymning, och den höge, smärte mannen försvann däri.
Följande jul pryddes en af våra mest ansedda kalendrar
med en ny dikt af Otto von Wogen, och prässen förklarade
enstämmigt, att denna dikt vore ensam i stånd att skapa skalden
ett odödligt namn.
»Hvad år det för roligt i den tidningen, Agda? Du ser
så — Agda, är det något — något galet?»
Fru Bergfält hade från sitt handarbete råkat se upp på
dottern, som satt midt emot henne, klart belyst af lampskenet.
»Galet, nej; det är ju tvärt om mycket klokt af Otto att
begagna sig af ett så tacksamt stoff», svarade Agda med en
fläkt af humor, men kinden var blek.
»Hvilket stoff?»
»Jo, mamma, hans senaste dikt heter ’Skuggspel’ och
skildrar en ung estetisk dam, som vill vinna kännedom om sig själf
och lifvet genom att draga till sig en ung lefnadsfrisk
arbetares kärlek ...»
»Men Agda, då! -Hur kan hanr...»
»Ah, han har ju endast ombytt rollerna; sådant är
diktaren tillåtet, vet jag. Den är ypperlig», tilläde hon efter ännu
en blick i tidningen;« till och med mina fattiga afskedsord till
honom har han klädt i en sådan form, att de här anföras som
ett prof på hans stora förmåga. Hör nu, mamma!
’Hon var som en fjäril, så spänstig och fin;
hon var som en doft af det ädlaste vin;
sin färg bon ju sög af mitt hjärteblod,
sin kraft hon ju drack af mitt unga mod;
hon sög ur min känsla dess finaste must
och*–>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
