Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår grefvinna.
stanstormen for stötvis med skarpa, hvinande ljud genom
slottsparken, och kring det gamla slottets torn och tinnar
förde viuden ett sådant väsen, som om den råkat i
raseri öfver, att byggnaden motstod dess väldiga tryck. Då och
då lyckades stormen att rifva upp ett taktegel, störta det utför
takens afsatser, krossa det i spillror och slunga skärfvorna ned
aom ett förödande stenregn öfver blomsterrabatternas krokus och
snödroppar.
Parkens gamla tr&d vredo och böjde sig, suckande och
kvidande, medan deras gungande och vaggande bladknoppar stundtals
glanste till, nar någon frambrytande solstråle strök öfver deras
bruna, glänsande hylster.
Hvem skulle segra, den förödande stormen eller solstrålen,
som kämpade sig fram genom molnen för att kyssa bort ångesten
ur de gamla trädens nyknoppade vårlif?
Hackspetten inställde sitt arbete och tryckte kroppen tätt
intill trädets sviktande stam, de gamla tomtormarne, hvilka i går
solat sig på bäddar af blå och hvita sippor, gömde sig åter under
de bruna löfhögarne.
Slottets borggård var tom och öde. Ingen hästfot hördes
slå mot den gamla stenläggningen dfir ute, och intet ljud af
människosteg eller människoröster kom från slottets många trappor
och korridorer; hela den gamla borgen hade fått en stämpel af
Wlfttrfhn, Från Btrretdttn och Bondgårdar. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
