Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har t&nkt att stanna h&r öfver auktionsdagen och vill
gftrna ha Lan till att ropa in några tarfliga möbler ät mig, sedan
reser jag in till staden och hyr rum. Kftra, min Ingrid, da får
ej slå sönder frukostkoppen, ty den år icke min egendom 1 Allt
det hår har ju en öfvergång, liksom allt hår på jorden. Var det
inte postbudet, som kom?»
»Jo, jag tror det» Ingrid kände, hur benen veko sig under
henne, där hon stod och dukade bordet.
Lan kom in med postväskan. Äfven han såg upprörd ut,
då han, innan han gick ut, växlade en blick med Ingrid.
»Har Lan ännu icke beslutat sig för något arrende, eller
giita ni cr och flytta till någon stad?» frågade grefvinnan, under
det hon öppnade postväskan och tog ut ett enda bref, som fanns
däri. »Jag skulle så gärna vilja se er i eget hem», tilläde hon.
Ingrid mumlade något om en plats för Lars. Grefvinnan
började läsa sitt bref eller rättare den biljett, som åtföljde ett i
laglig form affattadt köpebref på en liten villa med tillhörande
trädgård och några tunnland åkerjord.
Det var en gammal skuld till den aflidne sonen, hette det.
En okänd, ångrande människa ville på detta sätt söka att i någon
mån gälda den unge grefvens välgärningar.
Ingrid slog omkull ett tomt glas, rummet gick omkring för
henne; icke om det gällt lifvet, skulle hon vågat se på grefvinnan,
under det denna läste biljetten och köpebrefvet.
»Ingrid I»
Tjänarinnan ryckte till, fastän matmoderns stämma blott ljöd
som en mild, stilla hviskning.
»Grefvinna!»
»Kom hit skall du få se något skönt!»
Nu måste Ingrid se på matmodern, och den bäfvande blicken
möttes af ett i glädje strålande ansikte.
»Kom närmare, barn!» Grefvinnan drog henne närmare
intill sig, och Ingrid nedsjönk viljelöst, slappt på fönsterpallens
kudde.
»Hvad Gud är god och nådig!» hviskade den gamla med
hopknäppta händer. »Jag har under dessa senare tunga dagar
företrädesvis bedt min himmelske fader att få se något enda prof
på, att ett människohjärta ännu hyste kärlek för mig, den bland
människor så ensam blifna gamla kvinnan, och så kommer detta,
detta stora!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
