- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
636

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Frans, du, syster Ida har skickat mig pftngar till biljett!
Nu ftndtligen kan jag di få resa! Herre gud, hvad det skall
bli roligt att komma till Amerika och få se annat lif!»

Hon kom ut i verkstaden, ännu i hatt och kappa, kinderna
glödde och ögonen lyste med en viss hård glans.

»Ja, kanske det vore så godt att försöka sin lycka d&r
ute», sade han med en skygg, bedjande blick på henne.

»Du, du Frans!» Hon skrattade till, kort och hånfullt.
•>Du vore just den rätte till att slå dig fram i Amerika. Nej,
jag tackar, det ansvaret vill jag då ej åtaga mig! Jag får plats
hos syster min, vet du ju», tilläde hon mildrande.

»Att du kan nännas öfrergifva mig, Oliva! Du vet, hur
jag under dessa tre senare år har kämpat mig upp ur lasten.

— Gud vet, om jag kan låta bli att dricka, då jag blir ensam!»

»Börjar du nu på den litanien igen, Frans!» utbrast hon
otåligt. »Skall jag behöfva sitta här hela min lifstid och passa
på, att du håller dig nykter? Om du ändå förtjänte så mycket,
så en stackars hustru hade en spard skilling till sin åldersdag,
men det går, som det kommer!»

»Du har ju själf pänningarne om hand, Oliva, och här kunde
kanske hushållas förnuftigare. Du lagar ju sällan mat — allt
tages färdigt från matvaruhandeln. Du har så mycken tid, att du
nog kunde förtjäna något med handarbete. — Här är inga barn
som hindra.»

Mannen talade sakta och med hufvudet nedböjdt öfver ett
gammalt väggur, som han höll på att taga sönder; hustrun stod
stum med halföppen mun och ögonen vidöppna af förvåning.
Aldrig förr under deras åttaåriga äktenskap hade hon hört
mannen tala ett allvarligt, förebrående ord till henne.

Han hade under de första fem åren varit en rumlare.
Fruktan att förlora hustrun hade gjort honom nykter, men hon hade
vant sig vid att betrakta honom som en nolla. —Och han, han
förebrådde henne!

»Jaså, du förstår dig på hushållning!» utbrast hon dubbelt
retad, emedan där var något i hennes ordningsälskande natur,
som gaf honom rätt i fråga om hennes inköp, »Du tycker, att
jag ej förtjfinar något? Håller jag dig icke hel och ren, kanske?
Ar här icke fint och blåst i hvarje vrå i ditt hem? Skulle jag
ge mig till att slita för dig, så du skulle få gå och spatsera?
Eller skulle jag slita för att samla till katten? — och så skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free