Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag nu sti och höra försmädelse för, att vi ej ha barn att lefva
för!» —
St&mman bröts af ett hest skrik, som öfvergick till hickande
gråt, och med b&nderna för ansiktet ville hon störta ut.
Men di kftnde hon nigon sakta röra vid sin kjol;
kattungen äntrade kvickt upp pi hennes rygg, satte sig pi hennes
skuldra och smög sitt hufvud ging pi ging smekande in till
matmoderns kind.
Oliva tryckte det lilla vackra djuret intill sig, kysste det
häftigt och for, med kisse i famnen, som en hvirfvelvind ut ur
verkstaden genom den inre kammaren ut i köket
En stund var där tyst i huset, sedan hörde mannen henne
slamra med baljor och grytor; han förstod, att hon rustade till
tvätt — före sin afresa.
Fartyget skulle ju afgi om fjorton dagar; urmakaren hade
i all stillhet hört sig före och visste, att hans hustru varit si
säker pi att fi respengar, att hon öfverenskommit med andra
utvandrare om ressällskap.
De följande dagarne var hon i ifrig verksamhet från tidigt
pi morgonen till sent pi natten. Allt skulle fejas ocb putsas i
mannens hem, och minga ginger under dagarnes lopp ref hon
upp dörren till verkstaden för att be honom komma och se,
hvar det eller det hade sin plats, si han ej skulle behöfva söka
efter nigot. Hon visade honom, hur den lille järnspisen skulle
skötas, hur kaffet skulle kokas och förmanade honom, att ej
lita nycklarne sitta i skåp och byrå, di han hade tvätt- eller
skurmadam i huset.
Han hade iterfallit i sin gamla eftergifna tystnad, nickade
blott stilla och vänligt eller svarade ett par ord, di hon visade
honom, hur fint och nätt bon ställde för honom.
Ibland tänkte han, att hon ämnade komma tillbaka, sedan
hon återsett sin syster, men han hade ej mod att fråga henne;
han kände hennes sätt att springa omkring alla frågor, som
besvärade henne, och så kasta sig in pi ämnen, hvilka kunde
vändas till vapen mot honom.
Pil, brefbäraren, gick förbi en afton i skymningen, då
Oliva höll pä att kratta kring rabatterna ute i den lille
för-girden. Han vände om och kom beslutsamt fram till henne.
»Ar du glad nu, Oliva, att du kommer bort?» frågade han.
»Ja, det kan du tro, Pil! Jag har en längtan efter min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
