Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oliva Tar uppe i daggryningen, fast ångbåten till
Köben-havn ej skulle afgå förr ftn klockan sju. Hon kokade kaffe,
«pentade ved i förlag, klftdde sig och ropade sä pä mannen att
han skulle stiga upp, innan bårarne kommo efter kofferterna.
Han lydde utan ett ord och tog sedan emot den kaffekopp,
hon räckte honom. Oliva såg glad ut, men talade ej mycket,
utan såg bara hvar tredje minut på sitt ur.
»Fattas nu bara att dragame narra mig!» utbrast bon
nervöst och började tvätta kaffekopparna.
»De försumma sig aldrig», sade Alin stilla.
Usch, så odräglig han alltid var med sitt evinnerliga lugn.
På slaget sex kommo dragame och bortförde bagaget. Gårdens
folk började röra på sig och titta ut i dörrarne, då vagnen
stannade; somliga stodo i porten för att se dem köra bort.
Oliva tog på sig hatten.
»Släng på dig rocken, Frans, så gå vi! Jag vill se, hur
de handskas med mina saker.»
»Jag går ej med, Oliva.»
»Frans, är du fjollig! Vill du, att det skall se ut, som om
jag rymde?»
»Nej, men jag vill ej stå som en stackare nere vid hamnen —»
Hon ryckte till sig sin kappa; ögonen brunno af vrede.
»Kom med!» sade hon hälften bedjande, hälften befallande.
»Det ser så rysligt illa ut, eljes —»
Han svarade ej, utan fäste blicken stolt och frånvarande
på katten, som vaknat, sträckte sig ett tag och sköt upp ryggen.
Hustruns blick föll nu också på det lilla djuret.
»Kom! Jag måste gå!» sade hon feberaktigt.
»Ja — men du har väl ändå tid att säga far väl till oss,
som du aldrig ser mera?»
Alin tog katten på armen och kom emot henne.
»Far väl, Oliva! Tack för den tid vi varit samman. —
Förlåt den • sorg, jag gjort dig — och — lycka till bättre
glädje. —»
»Far väl, Frans! — O, det år så rysligt tungt, att jag
«kall gå allena till hamnen! — Lef väl, Frans!»
Hon räckte honom handen, utan att se upp.
»Skall du inte ta far väl af lille Baby? Se, han räcker ju
sina hvita armar mot dig! Kyss matmor, Baby! Så ja — så
ja!» hviskade Alin med bekämpad rörelse, när det tillgifna dju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
