Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes minspel, som förrådde, att mannens studier ej för
tillfäl-let beredde henne något nöje.
»Följetongen — ja, dftryar ett uttryck, som f&ngslade min
uppmärksamhet Det ftr ett godt tidens tecken, att diktarne
äfven deltaga i arbetet för kvinnans frigörelse, du Elin.»
»Ja, hår diktas mycket darom,» svarade hon med en
egendomlig betoning, i det hon f&ste vftfspolen i skytteln. »Det ftr
en strid skur, Bengt.»
Han reste sig i sittande ställning och såg ut genom fönstret.
»Bara en liten regnby, tror jag. Blir det allvar, har
för-drängen nog vett att låta spänna från.»
Bengt lyfte ett tag i hufvudkudden, tog en ny tidning ock
beredde sig att återtaga sin bekväma ställning.
»Vet Lars att husbonden är hemma?»
Hustrun lutade sig öfver sölfskaften, men tonen hade nu en
klang af undertryckt otålighet, och det lilla af hennes ansikte,
som var synligt från sidan, hade fått en högre färg, än arbetet
förlänat det.
Frågan gjorde intryck på mannen.
»Jag skall naturligtvis gå ut och ge order. Otäckt väder.
Jag känner mig helt styf efter ronden i förmiddags.»
Han lät sin blick glida långsamt, liksom beklagande, nedåt
sina ben.
Hustrun lyfte hufvudet från sölfskaften och ett
glädjeskimmer flög öfver det unga ansiktet.
»Jag skall taga fram din regnkappa, Bengt. Men hvar*
för i all världen är du barfota? Du är ju öfversmord med
dyjord upp öfver vristen!» tilläde hon bestört
»Där är skopligg inne i min venstra stöfvel; sådant ftr
far-ligt, det kan vålla munkramp, lftste jag i tidningen. Har du
aldrig försökt att gå barfota i fin, våt dyjord eller i lera, mjuk
som smör? Det kännes så underligt behagligt. Ja, det ftr ej
häller illa att gå i fint, vått ängshö, men det kittlar något.»
»Du kan ej gå barfota, klädd i gummikappa och här ftr ej
tid att få fotterna rena och klädda. Regnet tar till, och ändå
köra de in kornet».
Elin hade rest sig upp, hållning, röst och blick röjde en
med möda tyglad otålighet.
»Med denna vinden går det snart öfver. De
meteorologiska observationerna förutsäga ostadigt väder öfver Sverige och...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
