- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
654

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fostrad, méu det kunde sannerligen ej gå an, att jag försökte
blanda mig i hans affärer. Han afskyr hela kvinnofrågan och
h&ller på sin makt, som om jag ej tänkte på annat än att rycka
spiran ur handen på honom. Det är verkligen synd om honom*
att testamentet, genom hvilket han erhöll Oldersborg,
bestämmer, att han antingen själf skall sköta egendomen eller, i fall
han tager en inspektor eller förvaltare, skall afstä hälften däraf
till landtbruksskolan i Örsta.

»Det villkoret kunde ju kringgås, om da, som verkligen
förstår landtbruk, öfvertoge en förvaltares plats.»

»Sä att alla människor skulle säga, att Axel är en odågal
Nej du, man måste taga hänsyn till sin samhällsställning. Men
jag har gjort Axel uppmärksam på, att hans ställning tillåter
honom att tjäna samhället som...»

»Vill du Ha hönom till kommunalman och...»

»Nej, var lugn, han blir ej konkurrent till din man! Jag
har ej så starkt minne, att jag skulle kanna tjänstgöra som
almanacka. Men se, där ha vi ju herrarnel Att Axel kunde
taga ett par hästar och kusken från vårt skördearbete! Jag
hoppades, att de sista rågskylarne skulle kommit under tak i
afton. Vi äro betydligt efter er med skörden.»

Herrarne vinkade muntert ät sina hustrur, när de äkte
förbi trädgårdsgrinden.

»Hvad de sågo glada ut!» yttrade Oda blickande skyggt
åt sidan. Han har säkert fått Bengt att gä i borgen, tilläde
hon i tankame och kände sig som en förbryterska mot Elin
och hennes barn.

»Ja, Bengt var strålande glad, det syntes», svarade Elin,
betraktande ränderna i sitt moderna storrandiga förkläde.

»Baronen har säkert skrifvit på vexeln,» tänkte Elin med
en ohygglig förnimmelse af, att hennes skuldbelastade samvete
ville tränga sig fram i dagen under hennes fällda ögonlock, och
för första gången erforo de två kvinnorna en glädjekänsla vid
åsynen af gamle Henriks vissna gestalt.

Gubben hade häftigt rifvit upp en dörr, som vette åt
trädgården; ban satte båda händerna för munnen som en lur,
och i de två orden: »Elin, toddy!» låg ett formligt triumfskri.9

»Jag kommer, svärfar! Oda...»

Men friherrinnan var redan före henne på väg in; bon
hade blott en tanke, den, att säga sin man att Bengt Henriks*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free