Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, genom dö bridstörtade utbetalningarna af broderna
inne-stående kapital, stod pA sraga fötter och att transaktioner med
honom knnde bli olycksbringande för bida familjerna. Hon
ville ej, att hennes man skulle draga barndomsvftnnen i iördärf.
Xu, nu i ögonblicket sknlle hon aäga Axel, att hon mer ftn
anade, att derae skenbara välstind nu mera blott underhölls af
växelryttéri och svindel.
>De mitte väl aldrig vilja narra den arme godtrogne
baronen i fållan I Svärfar vet bestftmdt, att Bengt är i svår knipa,»
suckade Elin i sitt hjärtas ingest.
Hon beslöt att kalla sin man afsides och — nej, di skulle
Bengt bli högljudd, häftig, bete sig som en vanvettig, hvilket
han alltid gjorde, när lifvets hårdare sidor kommo i för nära
beröring med hans lättrörliga sinne. — Nej, hon och Oda
skulle blott hilla sig inne hos de tre männen; ingen af dem
skulle ha mod att bedja friherrinnan aflägsna sig.
»Elin du, tag in ett glas vin pi samma ging som toddyn,
si stanna vi inne hos vira män; de äro si upptagna af nigot
där inne, att jag ej en ging fick Axel att se it mig. Jag ville
be honom lita kusken genast köra hem med flackvagnen,
förstår du,» tilläde friherrinnan med en svag rodnad öfver sin
osanning.
»Ja», svarade Elin, sträckande sig efter ett par vinglas, som
stodo pi en högre hylla i handkammaren, än de ofta begagnade
toddyglasen. »Undrar hvad de ha för sig», tilläde hon, utan att
vända ansiktet mot Oda.
»Elin, fem glas!» sade Bengt i brådskande ton och stack
in hufvndet genom dörren till handkammaren.
»Fem? Hvilka fler än ni?» sporde Oda förtretad, ty hon
tyckte ej om att komma i beröring med husets umgängesvänner,
och hon. visste, att Axel kunde vara hänsynslös och ohöflig mot
folk, som han i sin adelsstolthet ringaktade.
»Bara patron Nockheim från Vom och konsul Lemberg
från staden,» ljöd svaret som ett aflägset brus, ty Bengt slängde
orden frin sig, under det han nästan spraug genom köket för
att komma tillbaka tUl sina gäster.
Med känslan af en gemensam fara stirrade de tvi
hustrurna in i hvarandras ögon, i det de hirdt grepo hvarandras
händer. Det sig ut, som om de fruktat en jordbäfning rakt
under deras fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
