Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här i förmaket f&r ej häller rökas, det begriper hvarje
hyfsad karl», svarade Oda öfverlägset. »Jag är gäst här hos fru
Elin, och fastän herrarne sä här falla med dörren in i huset,
så vilja vi behandla eder vänligt», tilläde hon i munter ton; men
den blick, hon fäste på gubben, kom honom att böja undan
huf-vudet eom för något handgripligt hinder. Ett litet skadegladt
leende på Elins läppar dref blodet upp i hans slappa, grå kinder
»Skall du sitta och låta gästerna stå?» sade han argt till
henne, medan de öfrige männen med synbar tvekan och obehag
stirrade mot bordet.
»Här äro stolar åt alla; svärfar kan ju sitta i soffan.»
Elin kände sig helt modig vorden genom friherrinnans
säkra sätt.
»Axel, här i soffhörnet bredvid mig är plats till dig! EHd,
skola vi höja våra glas och bedja herrarne följa exemplet?»
Oda fick en tacksam blick af sin man, ty han hade blifvit
inklämd i rummets ena hörn af de två tjocka kapitalisterna, och han
kände sig blott i stånd att intensivt hata dem för deras
kamratlika ton. Oda hade lättare för att »behandla» dem. Denna
opptäckt gladde honom, utan att han rätt visste hvarför.
Stämningen i sällskapet blef lättare, sedan man klingat med
hvarandra och kommit i ro kring bordet.
Oda begagnade sig hfiraf för att med oskyldig min fråga,
om det var slumpen, som sammanfört herrarne denna afton och
om ej Bengt följt baronen till Oldersborg.
»Nej, vi kommo ej så långt. Vi mötte herrarne, och
då de ämnade sig hit, vände vi om.»
»Hvarifrån fingo ni då våra hästar, Axel?»
»Det är sant! Nej, jag duger nog ej till diktare. Vi ha
alla stämt möte här, i fall saken utföll efter vår önskan.»
»Ja, fru friherrinna, nu tror jag, vi kunna garantera för,
att baronen blir invald i första kammaren,» sade Lemberg med
ett artigt grin.
»Och vi hälsa med detsamma fru Henriksson som
riksdags-manska», inföll Nockheim, höjande sitt toddyglas mot Elin.
»Ja, skål för landets blifvande representanter!» ropade gamle
Henrik med sin skrällande stämma.
Elins ansikte bar ej pregeln af någon större öfverraskning,
snarare af något liknande blygsel. Hon hade länge vetat, att
Bengt umgicks med dylika framtidsdrömmar, men hon hade
Wigström, Frdn Herresäten och Bondgårdar. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
