Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börjat betvifla, att han någonsin kom att göra något för att
förverkliga dem.
Dftr låg en varm afböD i den blick, hon sände sin man;
han besvarade den med ett segerstolt leende* och hela hans vackra,
men vekliga anlete strålade af en egendomlig vinnande värdighet.
»Men, Axel!» hviskade Oda till sin man. »Dina tillgångar.»
Han smålog öfverlägset.
»Det är som jag sade, mine herrar, då den allmänna
ställningen förbättras, blir också den enskildes annorlunda,» började
han vänd mot männen, »och då jag i grund och botten kftnner
våra militära förhållanden, så...»
»Ar baronen naturligtvis ense med oss», afslöt Lemberg
meningen med en betoning, hvars klang i Elins öron ljöd som
en befallning.
Oda märkte det ej, ty hon var betagen af en obeskriflig
öfverraskning: hennes man kände ej till mera af härväsendet fto
kavalleriofficerarnes kapplöpningshästar!
»J a, naturligtvis representerar j ag distriktets allrnäona mening,»
svararade baronen.
Men hans ord hördes ej, ty Bepgt slog med teskeden på
sitt glas och höll ett tal, hvars kärna, inlindad i vackra
poetiska ord, var medborgarens plikt att uppoffra det enskilda
intresset för det allmännas väl.
Undrar om det allmännas väl kan främjas, i fall alla
enskilda ställa det galet hvar och en för sig, tänkte Elin, men
förebråddo sig i samma sekund sitt fruntimmersaktiga småsinne att
ej ett enda ögonblick kunna glömma det faktum, att Bengt ej
ännu hade sina protokoll färdiga till morgondagens uppbördsmöte.
Men Bengt talade vidare. Han talade om nödvändigheten
af politisk lifaktighet i folket och upprullade taflor af en äono
ofödd tid, då vår beundransvärda folkupplysning skulle sprida
glans öfver det svenska namnet ända ut till civilisationens yttersta
gränsmärken.
Elins fantasi greps af dessa stora taflor, och allt, hvad hon
var van att kalla sitt eget, smälte ner aom en droppe grått bly
i den glänsande guldflod, som i rytmiska tonvågor rullade förbi
hennes inre syn. Och allt efter som våg följde efter våg, uppsteg
därutur hennes ungdomskärlek pånyttfödd, ung och så lifskraftig,
att den med ett enda tag lyfte upp hennes make på en inoa
högre fotställning, ån den hon förr upprest ät brudgummen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
