- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
659

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i tankarne tånde hon åt honom ett skuldoffer, för det hon någon’
sin dristat nedflytta honom bland den stora flocken af makliga,
viljeslappa människor.

Röd och med en krans små klara pärlor vid det vågiga
hårfästet satte han sig, medan männens bravorop smekte hans öra.
Hans triumferande blick sökte hustruns, hon höjde sitt glas och
log med tårglänsande blick mot honom.

Då sköt det plötsligt som en hvass pil igenom henne,
liksom då man fjärran från hemmet erinrar sig ha kvarglömt
något viktigt föremål:

»Hvem skulle där uppe i hufvudstaden mana Bengt till
göromålen, när han glömde dem? Borde hon anförtro honom
åt baronen? Nej, denne skulle bara dra ut honom i nöjen och
förströelser.. Men Bengt blefve nog en annan, bara han kom
ut i det stora allmänna lifvet med dess frigörande uppgifter.
Kvinnor tänka ju blott på små detaljer, ty de stå utom det
allmänna, men eu gång skulle också de befrias från dagsbestyrens
tyngande bojor.

Och så togo Elins tankar ett sidosprång. Hon frågade
sig själf, om hon med den gamle drängens bistånd skulle kunna
sköta hela gårdsbruket, och hon nickade gladt åt sin medvetna,
frigjorda duglighet. En känsla af outsägligt välbefinnande, som
då man efter en långvarig, onaturlig kroppsställning får sträcka
ut sina lemmar, kom öfver henne, omedvetet lade hon sig
längre tillbaka i stolen och stötte med tåspetsen mot patronens
breda fot. Han såg på henne med ett smordt leende, blinkade
beskyddande och sade högt:

»Bengt Henriksson är vår man; hans åsikter känna vi,
liksom han våra. Skål, fru! Och tro ej att vi ha något emot,
om Bengt svärmar för kvinnans rätt och allt det där, som
utgör riksdagarnes kruspersilja. Yi, konsuln och jag, hålla oss
till mera reela frågor. Skål, Bengt! Ett par sådana tal under
den hetaste debatten, och du gör flera proselyter på en timme
än alla våra dyrbara missionärer under ett år. Men på det
valmöte, sora jag har utlyst, måste du skarpare betona våra
åsikter samt visa, hur nödvändigt det är just för vår ort och för
stadens handelslif, att dessa åsikter afgå med segern.»

y>Jusi det, Bengt, just det,» instämde Lemberg med skarpt
eftertryck.

»Naturligtvis. När jag offrar mina krafter för det
allmänna, så... »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free