Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig af — af den ene och den andre. Vilja de bestå fiolerna,
så vill också jag dansa — en gång till i mitt lif.»
»Barnen, barnen!» flämtade Elin, som kände en underlig vild
längtan efter att få dansa, föras af starka armar, hvirfla omkring
i ett haf af lust och njutning, tills man glömde allt — om också
blott för ett enda ögonblick.
»Barnen — ja de ... Ah, Elin, vi äro visst två tokor, som
under alla dessa år brytt våra hjärnor med våra mäns affärer
svarade Oda med en af sina plötsliga skiftningar i lynnet.
»Lå-tom oss nu glädjas öfver den glans, som faller på vår lott! Axel
skall göra sig bemärkt, komma ur — ur de tryckande
förhållandena här, och du kan tro, att jag också skall hålla Bengt
vaken. Han kan få bo hos oss. Det skall bli förtjusande att
återse våra många vänner i Stockholm.»
Elin stod stum och stirrade henne in i ansiktet med en
oändligt smfirtsam blick, tills Oda slog armarne kring hennes
hals och utbrast i våldsam gråt.
»Du litar ej på honom?* hviskade Elin darrande.
»Nej — inte i något fall,» snyftade hon. »Gör du?»
»Ja — som — på flygsanden; men han skall ej få lof att
förstöra oss alla.»
»Elin, du, ställ om aftonmåltid åt oss! Något godt, du! Hin
till stöflar till att bränna! Hvar är friherrinnan?»
»Rest hem.»
»Det var bra, så bli vi mera fria.»
De båda föreslagna kandidaterna blefvo valda, dock med
ringa pluralitet, och båda hade från och med det lilla
sammanträdet hos Bengt så uteslutande egnat sig åt tanken på den
stundande riksdagen, att deras egna angelägenheter drunknade
i det haf af storhetsdrömmar, som hfigrade för dessa två
folkrepresentanters ögon.
Elin tog tyst upp en husbondes lagstiftningsarbete i hemmet;
Bengt tycktes ej märka det, men då hans far en dag kom i hennes
arbetsrum och i gårdsdrängens närvaro ville upphäfva hennes
gifna order, öppnade hon dörren till gubbens rum och dref
honom blott med en enda blick in på hans eget område. Lars blef
så slak i benen vid denna tysta scen, att han måste hålla sig
fast vid bordsänden.
Från den stunden var hennes makt öppet erkänd af alla i
hela huset, undantagande af de två männen. Bengt låtsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
