Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt kände, att bandet mellan honom och hans samvete
hade en obehaglig benägenhet att opåkalladt upplysa honom om,
hvar den knifven satt, som öfverskurit det samma. Men sä
tröstade han sig med utsikten till en framtida storhet, som skulle
försona allt, till och med det nu si bondaktigt sinnade samvetet.
Och si reste de tvi folkrepresentanterna till riksdagen.
Redan det första iret väckte Bengt uppmärksamhet genom
sin vältalighet, hvilken man fann rent af beundransvärd hos en
si ung bonde.
Och den var ocksi märkvärdig, ty alla kände sig si lyfta och
värmda af hans ord, det kändes si innerligen godt att en stund
vaggas in i dessa tonvigor med deras klang och sing om gamla
minnen, fädernas ära, framitskridandets daggryning och frihetens
starka sköldklang. Det var’som ett fosforistiskt poem, men med
en blandning af lokomotivdin och virbäckssorl, som pi en ging
väckte och läkte sinnena samt framkallade bifall frin alla sidor.
Men i voteringen miste han intaga den plats, som Lemberg
föreskrifvit honom. Axel sig minga betydande riksdagsmän hos
sig pi glada aftonsamkväm, i hvilka hans unga friherrinna
spelade en framstiende roll, synnerligast som man visste, att hon
hade tillträde till »de bäst underrättade kretsar.» Och
härigenom kom äfven baronen att intaga en tämligen framskjuten
ställning redan det första iret, och patron Nockheim var särdeles
beliten med hans verksamhet.
Andra och tredje iret skuro de tvi representanterna ännu
flere lagrar; Bengt i vältalighetens sinnesbedirande lundar och
baron Axel pi det diplomatiska schackspelets glattslipade fält
hvilket ofta utgöres af parkettgoifvens blanka ytor, där sidenskon
gir ännu säkrare än lackerstöfveln.
Axel vann rykte för att vara outgrundlig och följaktligen
farlig; saken var, att Oda lärt honom den stora konsten att
antingen tiga, som foltmarkalk Moltke, eller ock tala i sentenser, som
den karaktärslöse Seneca.
Baronen njöt ofantligt bide af sina nöjen och sin storhet.
Bengt försökte göra detsamma; men dels var brodern Ake med
sin skarpa satir och sina ständiga ficklån honom en kedja kring
foten; dels var han ickc fri från spöksyner: Elin gick och
stod vid hans sida i alla uppsluppna sam k vära; hon stirrade
honom in i ansiktet, och han tyckte, hon brände ut hans hela
inre sammanförda kram med denDa blick, så han blef tom som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
