- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
666

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men det ftr dock faktiskt, att Elin rSddat dem alla frän
ruin, och det — är kanske något värdt», afbröt Oda, och från
de höjda ögonlocken sköt en föraktfull blick fram. »Kanske det
dock är hustruns plikt att hålla mot, när det bär nedåt.»

Axel såg skyggt åt sidan.

»Räddat dem», utbrast han nervöst. »Ja, hon har åstadkommit
en brytning emellan valkretsens representant och dess mäktigaste
kapitalister. Nu är den nya valperioden för handen, och det
skall stå hårdt, om Bengt blir återvald. Han har inga pänningar
till sin disposition, och sådana behöfvas dock både vid
kreaturs-möten och vid valmöten. Men kan du tänka dig något mera
infernaliskt, än att Elin har helt frankt underrättat honom om,
att i fall han åter sätter huset i skuld, så låter hon genom sin
bror — den karlen är jäm helt igenom — sätta Bengt under
förmyndareskap. Kan man väl tänka sig något mera skandallöst,
än en aktad, berömd riksdagsman förklarad oskicklig till att
förvalta sin enskilda egendom?»

»Visst är det skamligt att ha sådana representanter.»

Där låg gäckande hån i hustruns ord.

»Tror du kanske, att jag ej förmår hålla de hår två
pänning-säckarne på mattan!» utbrast baronen röd upp till hårfästet.

Oda såg sig tigande i spegeln och tryckte pudervippan lätt
mot sin haka.

»Du frågade, om Elin är bjuden», återknöt han samtalet.
»Nej, jag har ställt om, att hon blef utesluten. Vi vilja ej ha
några sådana — Gud bevare oss, om kvinnorna skulle bli
likställda med män! Jag tänker, att Bengt ej mera svärmar förden
galna idéen; galet nog som det nu år.»

»Ja, det har du rätt i, ty sådant förhållandet nu är med en
odåga till man, blir kvinnan antingen en Elin eller en — puder*
vippa. Så, nu är jag färdig för dina björnar. Ring på min
jungfru!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0666.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free