Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja* skall säga oss, att tösen fått vedernamnet
»hampalärf-tet», och det visste student-ledingen.
Men Truls gaf sig inte, så lappskräddare han var, utan tog
till etter värre; men d& kardade tösen om städaren, så han fick
känna på, att han lärt åsnespråket; och då han började begripa,
att det inte gick så heljarpens rappt att få jaord, så satte han
af ut fur att beklaga sig för studenten.
»Det var inte den rätta! Hon sitter i kostallet», svarade
studenten.
Truls gick dit för att igen pröfva sin språklärdom, men denna
tusen fick i sin panna, att han var bäckamannen (det trodde hoa
sig förstå af hans prat) och dängde mjölkbyttan öfver honom,
tog till bens ut och haspade dörren utanför.
Som där inte stod i pågaknasens nya lärdom att han skulle
knysta emot något slags välfägnad, så teg han som en mur och
satte sig i en tom kokrubba för att vänta på tösen, — och som
han där sitter, durar han till. Hufvudet var så tungt af den
stora lärdomen, skall jag säga.
När han sofvit ett litet bete, känner han, att där är
någon, som nosmar honom i ansiktet, och han kan då inte få för
sig annat, än att det är den rätta tösen, som vill välas med
honom en smula. Och så tog han det här närgångna lifvet så
kärnhelt om halsen och kysste, det värsta han orkade.
I detsamma kommo bägge töserna med dyfveletråck och
annan bra rökelse fur att drifva bort den förfaslige
bäckamannen, som kommit för att slå fäkt efter dem; men som de rifva
upp mansedörren,* få de se en svart kalf stå med hufvudet
ned och bakbenen upp i famnen på den faslige bäckamannen
borta i kokrubban. Där blef ett hvin och ett skrik, för nu var
ju hin rent kommen lös, tyckte töserna. De slogo dörren i och
rände från både hus och hem, i tanke att kalfven var något slags
raggenetyg, som bäckamannen hull sig väl med, när han inte
fick makt med riktiga töser.
Och inne i fähuset skrek Truls som den värste tjur, för när
han fick så pass ljusasedt genom dörren, så han fick syn på, att
det var ett djur, han hade fått i famnen, trodde han, att det var
en tiger; — för skräddaredrössen hade aldrig i sin lefvande tid
förr sett en kalf, skall en veta. Men ju värre Truls illvrålade,
•JFähusdörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
