Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan jag ju slänga böckerna i vrån en tid, tills jag får krafter
att ligga vid universitetet. Jag har beslutat mig för den
juridiska banan.
Med en vresig åtbörd slängde han bort skärmen, och då ’
faderns blick möttes af detta gråhvita ansikte med de halfslutna
ögonen, utstötte han ett rop af fasa.
»Hvad år det att skrika för!» utbrast sonen retad. Mor
får resa med mig till X, och blir jag bara si kry, att jag kao
gå upp till det skriftliga profvet, så står jag mig sedan, ty mitt
minne sviker mig aldrig.«
»Fullkomlig hvila från allt ansträngande tankearbete.
Måttlig rörelse i fria luften med undvikande af starkt dagsljus. Des*
utom skall han ha skärm för ögonen, det är det första hvad hir
bör iakttagas.»
»Herr doktor, kan jag få tala några ord med honom i enrum?»
»Med mig?» sporde den berömde läkaren med någon
förvåning vid Nellys hemlighetsfulla hviskning.
Han lät henne gå före in i ett angränsande rum.
»Hvad vill ni säga mig?» frågade han vänligt.
»Herr doktor, min man och jag hafva satt undan ett litet
kapital, som gossen ej vet af, för att vi skola kunna hålla
honom som bättre mans barn vid universitetet.»
»Nå?« sade doktorn, då Nelly började svälja ner orden.
»Jo, vi vilja gärna ersätta, så långt vi förmå, bara doktorn
ordinerar 8å, att gossen nu kan ta sin studentexamen, innan
han hinner glömma något af det myckna han läst. Visst har
han ett grufligt minne, har alltid varit främst i skolorna, ty han
var redan som liten pys så mån om att komma fram om
kamraterna. En hundra kronor skall det ej komma an på, bara han
nu i vår kan gå upp till examen; sedan kan han ta det mera
långsamt, om eå skall vara.»
Doktorn lät henne tala ut. Men när hon nu slutat och
ifrigt frågande såg upp till honom, flög ett drag af ömkan öfver
hans ansikte.
»Är fadern handtverkare?»
»Ja, herr doktor, och det har varit vår enda sträfvan att
få gossen fram till något bättre.»
»Hvad har han för handtverk?»
»Björk? Min man? — Han är, skam att såga, bara — j**
hvad skall jag säga? Han gör träskor och trätofflor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
