Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad var det nu egentligen?
Björk hade stannat kvar några timmar hoe Larsson, ty han
tänkte fur mycket på Valdemars examen för att kunna sitta
hela dagen vid eitt arbete; gossen själf kunde ju ej vara mer
än på ett ställe. Skrifva den sista veckan! Ah, han hade haft
nog att göra ändå. Telegrafera i dag, då han gått igenom? Ja,
men ungdomen tänker ej långt. Nu var Valdemar säkert midt
uppe i studentexamen, och i morgon...
Nelly gaf sig till att syssla vid järnspiseln, klingade med
järnringarne, rasslade med ved, pinnar, grytor och kaffepannan,
som om bon fruktat fur att få det tyst omkring sig. Då hon
ej kunde hitta på andra sysslor, slängde hon bolstrar och
kuddar ur sängen och började bädda. Men nu smög sig åter ångesten
öfver henne, den tycktes fylla hela den skumma, låga stugan,
verkstaden och handkammaren, nu inredd till studerrum åt sonen.
Något fasansvärd t, som ville taga form af en bestämd tanke, vällde fram
omkring henne. Hon slog från sig, fäktade med armar och
händer, bröt sig fram, for ut, gaf sig till att springa genstigen
långs gärdesgården under envist bemödande att blott tänka pä
sin man. Han hade visst råkat ut för något missöde.
Hon saktade farten fur att hemta andan. »Björk är det
iogen fara med!» hördes det liksom gäckande inom henne, och
hon tvangs att tillstå, det hon ej ett ögonblick fruktat fur hans
välbefinnande. Åter slog hon ut med händerna; den förra fasan
var henne i hälarne; det tjänade ej till att springa från den.
Hon började gå i jämn takt med trotsigt, tillbakakastadt
hufvud. Aningar — förebud! Dumheter, öfvertro! Valdemar hade
ju bevisat henne, att allt sådant kom af rent naturliga orsaker.
Nog kunde hon få lof att finna tiden lång i ensamhet på
en sådan dag. Om hon bara nu finge se Björk komma där
borta öfver backen, så skulle hon nog bli lugn. Nu hade
Valdemar i fiere timmar burit den hvita mössan. Om han ej fått
de högsta betygen, så finge det vara, bara han...
Nej, nu kom den dumma ångesten igen!
Björk! Jag är verkligen ängslig för min man, han synes
ej, fast jag år nära invid Larssons gård. Skall jag gå in och
fråga? Nej, de skulle allesamman se tvärs igenom mig, de skulle
tro, att jag tvifiade på, att Valdemar kommit igenom. Tyst,
där kommer Bjurk rakt öfver vedbacken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
