Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sitt eget barn. Den äldre tycktes betrakta sig som dess
verkliga mor.
Och allt blekare, magrare och sorgsnare blef Hilda. — *–
»Kom in till mig i dag efter middagsspisningen, Hilda, jag
vill tala vid dig!»
Den nnga modem spratt Ull, blef röd och en glädjestråle
spred för ett ögonblick ett rörande skimmer af frisk nngdom
öfver det härjade ansiktet. Men i nästa sekond hade glädjen
vikit för ett uttryck af rädsla.
»Bara inte Kaiin blir ond, för det jag — jag gått in till
fröken», svarade hon med en nervös rysning.
»Det är jag, som befaller här, icke Karin. Jag väntar dig
klockan två.»
Hilda tycktes samla allt sitt mod för att kunna säga något,
men föreståndarinnan hade redan vändt henne ryggen och gick
ut ur sköterskans afdelningssal.
Klockan slog två, då Hilda ringde på fröken Sanddals
dörr och blef insläppt af henne själf.
»Sätt dig ned, Hilda, och säg mig så ärligt, hur du har det!»
Hilda satte sig på kanten af den vänligt erbjudne stolen,
men den öfriga delen af uppmaningen efterkom hon blott genom
ett sakta frampressadt: »Tackar, goda fröken, jag har det ju
så bra».
»Förtrycker Karin dig?»
»Hon har ju rätten på sin sida», ljöd det diplomatiska svaret.
Fröken Sunddal lade vänligt handen på flickans skuldra.
»Du förebrår dig, att du ej kunnat hålla ditt löfte till
henne; han har narrat dig till att bryta öfverenskommelsen med
henne; är det icke så, stackars Hilda?»
»Nej, fröken, så är det inte!»
Hilda reste sig upp och såg sin matmor öppet i ögonen.
»Om någon har samvetsförebråelser, så måste det väl vara Karin
och inte vi två.»
»Hvilka två?»
»Jag och — och han — han, Albin Petterson».
Det kostade ansträngning att få fram detta namn, som
hon blifvit förbjuden att nämna; men nu, när det gått öfver
hennes ryckande läppar, var det, som hon med detsamma brutit
én förtrollning. 1 stället för den skygga flickan med den
betryckta minen stod där en lidelsefull kvinna, färdig att kämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
