Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för det hon ansåg som sin rättighet och att hänsynslöst vräka
undan allt, som var i vägen, för hvad hon kallade sin lycka.
»Hvad jag i min bittra nöd måste lofva henne, det har jag
ärligt hållit. Han har icke sett så mycket som en skymt af
barnet eller mig. Om fröken visste, hur han skrifvit, bedt och
tiggt Karin om att få, om så bara i fem minuter, hålla sin lilla
flicka på armen — han har ju ej haft något barn förr, vet jag,
men nej, inte gaf Karin med sig inte».
Hon brast i tårar, men fortsatte under kufvade snyftningar:
»Hun kom till min värdinna och tiggde henne om att genom
dörrspringan få se mig och barnet, och det gjorde madam Malm
så ondt, att hade det ej varit för den säkra inkomst hon hade
af Karins och frökens pängar, så hade hon släppt in henom hel
och hållen till oss. Här vaktar hon på mig som på en hustjuf,
och hon tillegnar sig barnet, som om hon och icke jag hade det
med honom. Men fröken tycker väl också, att detta bara är
rättvist, för det han är» — en nervös hickning, som hotade öfvergå
till hysteriska skri, afbröt ordströmmen.
Föreståndarinnan räckte henne ett glas vatten och gaf henne
tid att lugna sig, men nu var hon fast besluten att få klarhet i
denna sak.
»Han är ju oförmögen till att försörja dig och barnet, Hilda?»
»Karin sfiger så, ja! Men hvem ryckte honom med lock och
lek och smek och stora löften från hans plats som betjänt hos
generalens, om inte just hon, som var svartsjuk som en turk på
jungfrurna där? Hvem fick honom till att sätta upp en eländig
handelsbod, om inte Karin? Och när handeln gick omkull, och
han ville vara fri från alltihop, gaf hon honom hellre pänningar
af sin arbetsförtjänst, hellre än hon släppte honom. Och så gick
han och dref, tills lillan föddes, ett år efter det vi blefvo bekanta.»
»Men Karin kunde ju ha varit hans mor —»
»Ja, inte sant, fröken!» afbröt hon lifligt. Ar det ej tokigt,
att den gamla människan hänger efter honom också nu? Hon är,
eom hon vore galen i honom.»
»Inte är den unge karlen ännu bunden vid henne?»
Hilda såg på matmodern med vidöppna, förvånade ögon.
»Kära, goda fröken, han är ju hennes man, vet jag.»
»Hennes man?»
»Herre Gud, har fröken inte vetat det! Hvad har Karin då
inbillat fröken?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
