Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ett ställe hade åo skurit sig in och bildade en bassång invid
den skogbevuxna kullens fot och upptog dår vattnet från en
skogskålla; utanför denna bassång vidgade sig ån och fick tycke
af en liten insjö.
»Hvar i all vårlden har jag förr sett detta parti?» utbrast
fru Elm och stannade häpen framför den täcka landskapstaflan.
Vid hennes högt uttalade ord lyfté sig ett blekt ansikte
frä{! den krosiga vattenytan, och en kvinnogestalt gled ljudlöst
fram ur den djupa slagskugga, som den utskjutande skogsbrinken
kastade öfver bassängen. Ute i solljuset blef hon liggande ett
par minuter, liksom hvilande på vattnet, medan solstrålar brötos
och kastade gnistor kring hennes blottade hals och skuldror och
på det långa kolsvarta håret, som fiöt omkring hennes uppåt vända
ansikte med de halfslutna ögonlocken.
Med några steg var fru Elm nere vid bassängens rand.
»Hitåt, hit^t, här är grundt vatten! Jag räcker dig
trädgrenen!» ropade hon och sträckte sig fram emot flickan, som
då blott behöft rficka ut handen för att fatta i det erbjudna
räddningsmedlet. Men hon slog blott upp ögonen med en skarp,
spejande blick, gled så ut i bassängens mynning och dök ner i
djupet, kom upp ett långt stycke därifrån, simmade fram till
stranden på en plats, där småskogen stod tät, gick i land och försvann
i den täta grönskan.
Hela synen varade blott några minuter, men den hade varit
på en gång så uppskakande och trolsk, att fru Elm kände sig
helt angripen däraf.
»Var det åter en dröm, eller var det nu verklighet?»
hvis-kade hon nedsjunkande på den nedfallne trädstam, som hon
utsett till hviloställe för sig och Alex.
Professorskan Elm visste med sig, att hon’ tillhörde dessa
egendomliga naturer, hvilka liksom lefva invid rampen af det
täckelse, som skiljer sinnevärlden från det för oss osynliga lifret,
och med hela sin kärnsunda, viljekraftiga ande sträfvade hon att
freda sig mot de gycklerier och villor, som äro oskiljaktiga
frestelser för sådana fint organiserade människor. Från en tidpunkt
i sin ungdom kände hon vådorna af att hängifva sig åt dylika,
mystiska gyckelspel och ställde sig sedan med alla sina gåfvor
och egendomligheter under den hög9te andens ledning och
upplysning samt undvek att tala med människor om det, som djupast
berörde hennes andliga lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
