Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Alex», hon fattade båda hans hånder — »jag vet, att allt,
hvad jag skulle såga mot detta giftermål, endast skulle stegra
din envishet. Men, kom i håg, min son, att ett djupare hat, en
större vämjelse finnes ej i denna, af mänskliga lidelser förmörkade
värld, än den som uppstår emellan makar, hvilka grundat åkten
-skapet antingen på låga beräkningar eller» — modern tvekade
en sekund, men fortsatte så med stark betoning — »eller, som
du, på en rent sinnlig lidelse, som du ej på annat sätt kan
tillfredsställa.»
Alex ryckte till sig sina händer. »Når man nu hör min
kristligt dygdiga mamma tala, låter det, som om hon, hellre än
att se sin son gift med en fattig flicka, skulle önska, att han vore
en låg, usel förförare!»
Sonens bittra hån skar djupt i modershjärtat; men hon
insåg, att han af sin vilda lidelse blifvit drifven till den punkt,
då människan ej längre förmår föra ett förnuftigt samtal. Alex,
som eljes nästan dyrkade logiken, gled nu undan som en buktande
ål för att undkomma kärnan i hvarje yttrande, som modern
framställde.
»Låtom oss säga hvarandra ett hjärtligt far väl för lång tid
just nu», sade hon med bekämpad rörelse. »Jag vill ej, att
bittra ord skola bygga någon skiljemur emellan oss. Du blir
antagligen borta morgondagen öfver liksom alltid nu om
sön-dagarne; jag gör ett par afskedsbesök, tager blott med mig en
liten reskoffert, talar vid Elsa, att hon stannar hos dig, tills du
får ditt hushåll ordnadt på annat sätt — blir det inte bäst så
åfven för dig, inin gosse?»
»Det blir ju ändå tydligt för alla, att du lämnat mig för
Vestas skull, och hon kommer att lida under denna din tysta
kritik», knotade han med inbiten själfviskhet.
»Låtom oss ej tala om hvem som i denna sak känner ett
verkligt lidande! — Det är ju enligt naturens ordning, att modern
drager sig tillbaka, då sonen tager sig en hustru. — Lef väl,
min egen gosse, mitt enda barn! Kom i håg, kom alltid i håg,
att emellan ditt hjärta och mitt finnes ingen skiljemur! Och,
Alex, den mur du upprest emellan din Gud och dig, den
nedbryter Han, när du med tilltro vänder dig till Honom; detta må
blifva din räddningsplanka, när du känner dig vara till lek för
böljorna».
Den unge mannen studsade vid dessa modems ord. »Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
