Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen ställ ning i lifvet så olycklig som den att förkunna en
evighetetro, ett hopp och en lära, hvilket allt man i sitt inre
förnekar. Hon uttalade sin öfvertygelse, att en sädan prest icke
allenast sjålf nedsjunker i moraliskt el&nde, utan drager äfven
andra själar med sig i fördärfvets dy, och hon dolde ej heller
sin mening, att det tilltagande sedliga fördftrfvet hos
skolungdomen till stor del härledde sig därifrån, att lärarne i
kristendom så mångenstädes stodo utanför den tro och lära, hvari de
undervisade sina lärjungar.
Blott en gång, sedan hon afsånde detta svar, hade hon fått
bref från Alex, och denna skrifvelse innehöll ej ett ord, som
håntydde på hans egna förhållanden och framtidsplaner. Nu
gick modern i stark ängslan för honöm, då dag efter dag, vecka efter
vecka förflöto, utan att hon fick en rad från sonen.
Så kom en dag, då hon helt plötsligt sade till gamla Elsa,
att hon måste resa till Alex och det med första bantåg.
»Har professorskan fått bud?»
»Ja-a», svarade hon något tvekande. — »Jag såg i natt
plötsligt den där hemska taflan: ’Till lek för böljorna*, som jag
ett par gAnger nämnt för dig. Men det var icke nu hon, som
låg bunden vid vraket, utan Alex. — Jag såg det så hemskt
tydligt, men om jag sof eller var vaken, det vet jag ej. — Min
bror kommer icke från Köbenhavn förr än på öfvermorgon; säg
åt honom, att jag fått bud och måste resa till min son!»
x-Kanske hon nu röjt sig, eller han blifvit mindre blind!»
svarade gamla Elsa och tilläde varmt: »Ja, res professorskan.
Med Guds hjälp skall väl gossen undgå att bli rent af till lek
för böljorna.»
Skolterminen var afslutad, gossarne stimmade högt pä
skolgården och störtade så med buller och bång ut på gatan samt
försvunno i gator och gränder. Äfven lärare lämnade skolan.
Alex blef på trappan hejdad af rektorn, som föreslog, att de
tillsammans skulle taga sig eu promenad utom staden.
En timme senare återvände Alex ensam tiU staden. Hau
gick fort, men upphanns dock af ett telegrafbud, som
underrättade, att han hade ett telegram att aflämna till adjunkt Elm.
»Jag kan kvittera det här i cigarrboden», svarade Elm och
ref upp kuvertet: »Farbror död — hjärtslag —» mumlade han,
men andra tankar tycktes dock så upptaga honom, att detta
dödsfall icke gjorde något större intryck på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
