Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skyndade framåt gatan och kom hem med det
öppnade telegrammet i handen.
I dörren mötte han sin hustru, kladd i en elegant
promenaddräkt. »Jag måste tala vid dig, Vesta», sade han och drog
hårdt efter andan.
»Hvad har du dar?» hon pekade på telegrammet
»Lägg af hatten och kappan; du hör ju, att jag vill tala
med dig!» sade han.
Hon såg förstulet på honom under sina halfslutna ögonlock.
»Du har väl ej fått någon sorg?» Hennes ton ljöd
barnsligt smekande.
»Min farbror är död.»
»Hade du då en farbror? Du har aldrig nämnt honom!»
Nu var den melodiska rösten med det främmande tonfallet lätt
förebrående.
»Han var bosatt i Leipzig, men därom senare. Vesta,
älskade» — han fattade hennes händer och såg henne ömt och
forskande in i ansiktet — »hvarför har du dolt för mig, att
din mor redan för en månad sedan återkommit till Åvik?»
Hon slog långsamt upp ögonlocken, och med ett undrande
uttryck i blicken sade hon: »Du ville ju glömma, att jag hade
någon mor.»
»Ja, emedan jag trodde, att hon aldrig mera skulle blifva
synlig hår. Då jag förra sommaren ville hafva henne bort,
skyllde hon på, att hon icke kunde lämna sitt badhus, kaféet
och huset vind för våg. Förra hösten hette det, att hon lyckats
sälja det hela, så att hon för alltid skulle lämna orten; nu i
dag har jag fått veta, att det blott varit ett skenköp, och att
samma lefvarne skall — eller rättare har börjat på nytt där
ute vid Åvik.»
»Sedan du förbjudit allt umgänge mellan mamma och mig,
lär hon väl ej bry sig om att lyda våra önskningar.»
»Du umgås ju — där ute?s Orden stockade sig i hans strupe.
»Hvem har sagt det?» frågade hon med ett odygdigt barns
skälmska blick, men denna blick, som eljest tjusade honom,
retade nu hans ångest till vrede.
»De, som hafva sett dig vid roulettbordet, både nu och i
fjol, de aftnar då jag i affärer varit borta från hemmet. Vesta,
du är ju nu en medlem af en aktad familj, och du är alltför
gammal till att ställa dig barnslig, du —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
