Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alex spratt till, men arbetaren, som hyste den
föreställning, att den bleke herrn var afsvimmad, fortfor utan att se
upp: »Jag såg, hur hon försökte draga ner honom. Hon rör
sig som en haj i vattnet.»
»Åh nej — hon bara gäckades med honom, för det han
ej kan simma.»
»Tror frun? Men hvarför har då trådroten — den
utskjutande grofva roten, menar jag — blifvit nästan afsågad helt
nyligen? Se här; såret efter sågklingan är ju helt friskt. — Hvad
är hon för en mamsell?»
Alex rörde häftigt på sig, och modern slapp att svara på
karlens fråga, ty nu återkom Veeta, omklädd, bärande en liten
bricka med vin och bakelser.
»Låt bli att taga något af det där, unge herre!» varnade
arbetaren med en hotfull blick på Vesta.
Hon bleknade starkt, men slog i ett glas åt sig själf, tömde
det samt åt en bakelse.
»Tror ni ej, att vin är hälsosamt?» frågade hon med en
sidoblick på karlen.
»Tack, jag vill ingenting ha!» sade Alex. »Men om ni,
min gode man, kunde skaffa mig och min mor skjuts till staden,
vore jag innerligt tacksam! Här är en ringa ersättning för den
stora hjälp, ni lämnat mig.» Alex tog upp sin plånbok och gaf
arbetaren några sedlar.
»Om herrn är rik, eljest så är detta rent för mycket», sade
arbetaren, tvekande att taga emot den i hans tycke höga summan.
»Ja, min gode man, jag har fått ärfva», svarade Alex
med påtagen munterhet.
Karlen drog till med en lång hvissling. — »Var det därför,
herrn skulle — - lära simma?» Han såg öfver skuldran bort till
Vesta, hvilken lagt sig på knä vid vinbrickan, som hon satt
från sig i gräset.
Karlen gick, och de tre voro allena.
En tystnad uppstod, hvilken Alex bröt genom att
underrätta modern om hennes svågers hastiga död, samt att han
sannoligt vore farbroderns ende arfvinge. »Du följer
naturligtvis med mig till Leipzig, lilla mamma!» bad han.
Modern tryckte hans hand och såg bort till Vesta.
»Fru Olzoffs dotter reser härifrån med sin mor; jag skall
redan i eftermiddag låta sända alla hennes tillhörigheter till
Wigström, Från Herresäten och Bondgårdar 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>