Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne namn. Allt detta fördröjde hennes upphängande, och
äfven här brände marken under våldsmannens fötter.
Alla, alla, präster, munkar och lekmän, prisade den sköns
klockans utseende, men kvinnorna hviskade med hvarandra, och
deras kinder blefvo bleka under röda hufvudkläden, ty tre barn,
som stodo nära, då klockan vigdes, hörde hvin och tjut, når
prästen rörde vid hennes hvalf med det heliga korset. Och det,
som barnen först hört och hviskat i deras mödrars öron, det
samma hörde nu alla de närvarande kvinnorna.
Kanske hörde också mästaren det samma, ty hans bruna
ansikte var vordet askfärgadt, men hans hvassa, hvita tänder
lyste emellan hans skäggprydda läppar, och foten stampade
otåligt vid böneljuden och mäss-sången.
Ändtligen, ändtligen fick han träda fram och ordna om
klockans uppfirande i klockstapeln och ändtligen, ändtligen
häng-de den härliga klockan där uppe under den starke tvärbjälken! —
Solen sjönk då bakom skogen, insjöns vik låg röd som
blod i bäfvande suckan, mästaren grep med fasta händer i
klock-tåget, han själf, han allena, skulle först svänga klockan. Förd
af hans hand, skulle hon öfver nejd, öfver skog, öfver bygd,
öfver sjö sjunga om hans rykte och ära.
Nu, nu svänger klockan långt utom stapeln, kommer
tillbaka utan en ton! Svänges än en gång; då tjuter det med legio
onda andars röster under hennes hvalf, och då hon tredje gången
svänges ut brakar hela klockstapeln, klockan slänges ned i
vikens bråddjup, dragande med sig mästaren, som ej kan släppa
sitt fasta tag i klockans tåg.
Ännu ligga de båda, främlingen ocb hans åt förbannelse
hemfallna verk, där nere, dolda af flera århundradens slam och
dy. Mästarens namn är ej bevaradt i det svenska folkets minne,
fastän sägnen gömt hans onda våldsdåd, och unga kinder blekna,
när gamla läppar förtälja om Stöpeln, då stormen på låga, tungs
vingar tjutande far öfver hans våta graf.
Men ännu i dag sjunger Signes klocka om hennes rens
oskuld och hennes hjärteväns samt jungfruns egen sällhet bland
himlens änglar, och ännu lysa ljungblommorna hvarje höst
rosenröda af Sven Mo’s och Signes unga, oskyldigt gjutna hjärteblod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
