Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt ned i hennes ögon. Detta hade skett i går; i dag smålog
han så underligt fritt mot henne, så hon kände sig otrygg, liksom
om hon gifvit sig åt Ernst utan att ega honom i utbyte. Ville
han ändå bara tala!
På sin oroliga vandring från rum till rum, därifrån ut på
den breda verandan och så ned i trädgården, ville hon glida
förbi Ernsts yngre syster, som var i färd med att resa upp en
skadad georgingrupp.
»Du leds, Fanny! Jag vet ej heller, hvad det kora åt Ernst;
han gick nyss med Armida utåt vägen.»
Fanny kände Elviras ord och menande leende som en isande
hagelskur från ett solkantadt moln. Hade Ernst kunnat tala om
för sin syster, att... ? Hon var nära att gråta; något nedbröts
inom henne, hvad det var, visste hon ej.
»Stackars brutna blommor!» mumlade hon, hastigt böjande
sig ned öfver georginerna.
i>Ja, vi sakna verkligen Göran», svarade Elvira. »Ni ftro
lyckliga, som fått honom till trädgårdsmästare.»
»Ni kunde ju behållit honom.»
Elvira skrattade tyst, lät de brutna blomsterstänglarne
ovård-samt falla till marken, burrade upp luggen, stack sin arm under
Fannys och hviskade:
»Kan du tänka dig något så tokigt, han var rakt af for«
älskad i Armida.»
»Och hon i honom? Ja, han är ju en ståtlig karl, ej
obildad.»
»Nej, hör bara eå likgiltigt du tar detta! Armida blef
utom sig, när hon märkte, att han stod och såg efter henne eller
valde de vackraste blommorna åt hennes rum. Mera vågade han
naturligtvis ej, men sådant där förstår man genast, och Armida
fick pappa till att uppsäga honom ur tjänsten. Men där ha vi
ju pappa med Ernst och Armida hos sig i vagnen! Och du,
Fanny, är det ej ert ekipage, som kommer där efter pappas
vagn?»
»Jo, och det betyder, att jag nu skall resa hem!»
Fanny ryckte sin arm ur Elviras, vände sig häftigt bort
för att dölja gråten, sprang upp på verandan och försvann
genom en dörr, som förde till ett par gästrum.
Ett par timmar senare följde Elfing och hans familj Fanny
till vagnen. Alla tre flickorna hade gråtit, Elfing småskämtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
