Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de tre syskonen återvände in, var fadern också borta.
Elyira såg frågande på bror och syster.
»Hvarför måste Fanny hem?»
»För att tillhandahållas den mestbjudande.»
»Spela bara inte rollen af kampen för tillvaron, det ber
jag dig, Ernst!» utbrast Armida häftigt och det gled liksom en
reflex af blått, skarpslipadt stål öfver hennes drag, så det fina
ansiktet med de rena mjuka linierna plötsligt blef sig helt olikt.
»Du vet, att om du gitte arbeta dig fram ordentligt vid
akademien, vore Fanny din, och pappa skulle kanske ha fått det
handtag af hennes far, som han behöfver.®
»Gitte! Har jag ej tagit mina...»
»Ack, kom nu ej igen med de dår examina! Hvad har
du gjort under de tre terminer, som gått sedan dess? Jo, rustat,
punschat, lefvat upp penningar, så vi systrar knappt kunnat
pina ur pappa, hvad vi behöft. Och hvad vill du nu göra, när
pappa ej har råd att...»
»Nej, nu bli ni båda för odrägliga!»
Elvira satte händerna för öronen och drog sig in i sitt
eget rum, där en engelsk missroman återförde henne till en
värld af god sällskapston och fina seder.
»Om du verkligen höll af Fanny, så skulle du kunna slå
dig fram som så mången fattig kandidat, men hos dig är
ingenting sanning, icke en gång din kärlek till Fanny!»
»Sanning! Vet du väl, hvad som är sanning hos dig själf,
Armida? Jo, kanske du med ditt osammansatta väsen vet det,
du, som aldrig analyserat upp dina känslostämningar, aldrig
känt, hur den ena stämningen glider ifrån den andra, och nya
rent motsatta glida in och sätta de dallrande nerverna i ny
rfr-rel8e, medan bakom allt detta glidande, sugande och obestämda
hela tillvarons fasa och dödens skelett grina en in i ansiktet...»
»Hvem citerar du nu? Hvilket glidande, sugande blötdjur
är nu för tillfället din förebild?» afbröt Armida hårdt och
föraktligt. »Om ni karlar äro sådane, att ni ej veta, om ni klippa
bort en bit ur ert jag, på samma gång ni själfve klippa edra
naglar och barberaren ert hår, så kunde ni åtminstone låta bli
att skapa er till för flickor, som om det funnes en smula kärna
hos er! Nå hvad beslutar nu den glidande, sugande, skälfvande
delen af min höglärde herr broder?»
Brodern såg på henne med ohycklad öfverraskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
