Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är det svårigheten att *pina penningar ur pappa’, som
gjort dig s& hftr likstallig, eller ftr... ?»
»Ja, jag tanker; att medvetandet om snar ruin nog kan
ruska upp en. Vore jag som du, reste jag från skulder och
allt, reste till Amerika; dina björnar få ändå ingenting.»
»Skola vi två följas åt, Armida?»
»Nej, jag tackar! Hvarmed skulle jag försörja dig? Det
år för stor tillit, du visar till min förmåga.»
Arm idas bittra hån tycktes föga beröra honom. Dftr var
verkligen något glidande slappt i det fylliga ansiktet, i blickens
vandring han öfver de aflägsnare föremålen och i kroppens
vårdslösa hållning, som ovillkorligen frammanade bilden af
svamp-grodd drifved, skvalpande i vågbrynet.
»Jag reser vål ensam då; båttre att göra det medan jag
ännu kan få en hygglig reskassa ån sedan. Det håller val i hop
ett par år här hemma. Gubben Berse kunde ha varit något
mera human. — Stackars lilla Fanny! — Men det kan icke
tusan hjälpa!»
Han dref af nedåt trädgårdsgången, slängande med
öfver-kroppen.
Systern såg efter honom med iskallt förakt.
»Och den dar har jag beundrat!» mumlade hon. »Hade
det varit någon annan an min bror, skulle jag väl blifvit
förälskad i honom. Härliga framtidsutsikter för Fanny!»
Följande vår måste Annehill afträdas till Elfings
fordrings-egare. Han hade försökt att få ackord, men misslyckades; i
stället hade inflytelserika sällskapsbröder skaffat patronen en syssla
i staden.
En kall, blåsig aprildag voro Armida och Elvira ifrigt
syasel-satta med att packa ett par stora reskoffertar, som på landsbygden
fått namn af amerikakistor. Dörren mellan verandan och
matsalen, där detta arbete pågick, stod på glänt; en del stolar hade
blifvit vårdslöst slängda dit ut; rummets stora matbord var
belam-radt med kläder och linne; skrynkligt tidningspapper, hö och
bomullstappar lågo emellan en del sköra nippersaker på golfvet.
Vinden for nu och då med ett hvasst pipande ljud öfver verandan,
rasslade med den halföppna dörren, sände in en kall luftström,
som bläddrade i näsdukspackorna på bordet eller svängde om med
hötapparne på golfvet, medan solen nyckfullt inkastade hvassa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
