- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
771

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke är i litterärt sällskap herama eller borta. Och så mannen
på sitt arbetsrum om dagen, på sin klubb om aftonen och i
hemmet med de moderlösa barnen om nätterna», fortfor Sixten,
utan att afbryta sitt arbete.

»Så behöfde det dock icke vara, om...»

»Om svåger Lennart strax tagit tömmarne; det har du
rätt i. Men han var ju både förälskad i Ruth — ndgot som
var alldeles i sin ordning — och stolt öfver hennes gryende
litterära rykte, och detta var olyckan. Nu är det för sent för
honom att återföra henne till förnuft; det borde ha skett första
året, naturligtvis.»

»Du menar, att han skulle ha tving... /örmått Ruth till att
uppgifva sin kallelse och...»

»Kallelse!» afbröt han leende. »Ruth eger en vi&s
begåf-ning, en icke ringa förmiga i att måla porträtter med bläck och
penna; men detta är något annat, något som är så långt ifrån
kallelse, som fotografíen är från konstnärssnillet. Ruths
författarskap gör ingen själ hvarken bättre eller gladare. — Hvad
säger du om draperiet här? Har sammeten den rätta, varma
färgtonen? Jag är nöjd med vecken nu. — Kom då, gumma
lilla!»

Två gånger på några minuter hade mannen användt ordet
gumma, och båda gåDgerna hade hon ryckt till därvid, som om
hon känt kroppslig smärta. Nu lade hon plötsligt ansiktet ned
på sitt arbetsbord, hvilket hade sin plats i professorns rikt
utstyrda atelier.

Var hon redan en gumma, en gammal kvinna? Var hon
detta vid trettiofem års ålder? Syntes hon sådan för honom,
fastän hon själf kände sig så obändigt ung, så lifskraftig och
så upprorisk?

»Hörde du ej, Tekla?» Långsamt och liksom motsträfvigt
vände han sig om. »Tekla, kära hustru, du gråter?»

Han slängde pensel och palett, satte sig varsamt, nästan
vördnadsfullt bredvid hustrun i den eleganta soffan, lade sin
arm öfver hennes skuldror och drog henne smekande intill sig. *

»Så tanklös jag är? Förlåt mig, kära, kära Tekla! Dina
tankar åro hos våra två älsklingar, och jag står och plågar dig
med idel nonsens. Det är klart, att du så här i början skall
känna det tomt efter barnen, men det kunde ej gå an, att du
längre undervisade gossarne; det var hög tid för dem att komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free