Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade med ett bittert skämt öfver förlegad estetik och romantik
samt hänvisade honom till den lysande framgång, hennes skizzer
rönte både i pressen och bland allmänheten. Då drog han sig
åter tillbaka och hoppades på tiden.
De hade varit gifta i fyra år, då Ruth för andra gången
kunde vänta att få gifva lifvet åt ett barn. Denna upptäckt gjorde
henne förtretad, nedslagen, nästan ilat; ty äfven om hon i all
hemlighet reserverade sig i sitt hjärta mot en del af de teorier,
som voro gängse bland hennes vänner, hade en del af dess gift
frätt sig in i hennes själ, och hon kunde ej undgå att föreställa
sig, att man med en viss ömkan, blandad med löje, skulle mottaga
underrättelsen om orsaken till, att hon för en tid måste draga sig
undan världen.
Lennarts omisskänneliga glädje, hans ömma, vördnadsfulla
omsorger dämpade hennes öfverretning, och en gryende aning om
moderskallets ädla höghet sträfvade att hålla sköld mot vänkretsens
förmenta gyckel. Hon fann dock största trösten i den tanken,
att nu kunde hon under flere månader i ostördt lugn arbeta på
sin stora verklighetsroman, till hvilken hon under förra sommaren
lyckats få ett särdeles lämpligt stoff i ett par sorgliga
skandalhistorier i den stora världen.
Men snart märkte hon, att hennes tillstånd lade
oöfvervinne-liga hinder för arbetet vid skrifbordet. Hennes jäktande lif och
allt uppslukande ärelystnad hade frätt på hennes hälsa, och hon,
som första gåDgen känt sig så stark och kraftig, måste nu
tillbringa en stor del af tiden på en hvilsoffa.
Lennarts göromål hade år för år ökats, så att den tid, han
nu kunde tillbringa i hemmet,, var knappt tillmätt, och så kastade
sig hans hustru under hvarje någorlunda smärtfri stund med ett
slags vildhet öfver de grenar i litteraturen, som företrädesvis
upp-togo hennes vänners intressen. Om hon än nödgades lefva afskild
från världen en tid, så skulle man dock, när hon åter började
arbeta, iå se, att hon ej var efter sin tid. Hennes roman skulle
lämna bevis på, att hon ej låtit barnkammarluften inverka pi
sina åsikter.
Andtligen såg barnet dagen. Det var en flicka, så att na
hade makarne »önskebarn», men faderns hopp om, att den lilla
dottern ekulle hafva en större förmåga att fängsla moderns hjärta,
än gossen kunnat göra, gick ej i fullbordan, ty tidningarne hade
redan börjat bebåda hennes roman och gifvit små vinkar om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
