Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svägerskorna trifdes väl med hvarandra. Ruth hade alltid
i tysthet sett upp till Tekla, hvilkens gedigna kunskaper hon
villigt erkände, fast hon ej tillmätte henne ndgon större
be-gåfning, och Tekla älskade sin lilla lifliga svägerska, fastän
de intogo sä olika ständpunkter i lifvets viktigaste frågor.
Så förflöt tre veckor i fred och lugn, och om än Tekla ej
konde vara blind för det egendomligt främmande förhållande,
som rådde mellan Ruth och Lennart, fann hon ej skäl till att
rubba Sixtens tro, att hans plan att närma makarne till
hvarandra genom barnen var på god väg att lyckas.
En dag hade den finare delen af badortens societet
anordnat en fest, och de båda familjerna voro inbjudna som
hedersgäster. Tekla skämtade med sin man och Ruth öfver denna
utmärkelse och påstod, att hon själf och Lennart blott blifvit tagna
med som bihang till de två berömda storheterna samt föreslog
till slut nästan allvarsamt, att syskonen skulle fara dit allena.
Ruth eåg upp från en tidskrift, i hvilken hon förströdd
bläddrade, och hennes blick föll på svägerskans ansikte. Hon
frapperades af det uttryck af bekämpad smärta, som i detta
ögonblick hvilade däröfver.
»Ar du sjuk, Tekla?» utbrast hon.
»Sjuk... nej... hur kommer du på den tanken? Eller
menar du kanske afundsjufc?»
Hon hade ryckt till vid Ruths fråga; kinderna blefvo hvita
som af häftig förskräckelse, och blicken flög bort till Sixten, som
läste dagens tidning. Och så hade hon återvunnit sin lugna
fattning och skrattade muntert vid sin senaste fråga.
Men Ruth hade blifvit uppmärksam; hon vädrade »stoff»,
och den gamla girigheten efter familjehemligheter stack åter upp.
hufvudet. Det stod på en gång klart för henne, att blott den
ene af makarne — mannen — var lycklig i detta äktenskap,
hvilket betraktades som ett mönster för alla par.
Ruth var alltid fort färdig med sitt omdöme, och nu
erfor hon en viss skadeglädje vid den föreställningen, att hennes
värdige, förnäme bror var lika utesluten från sin hustrus
tankevärld, som Ruth ur sin makes. Hon måste hafva bekräftelse
därpå. Kanske var en fullkomlig ömsesidig förtrolighet mellan
man och kvinna blott möjlig utom äktenskapet? Var det
möjligen sant, att alla lifvets fagraste rosor måste vissna i det
fängelse, som kallades äktenskap? Var det ändå ej den sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
