Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone borde kunna finna någon tillfredsställelse i dina plikter som
hustru och mor. Misstyck ej, snälla Ruth, men då du nu sjftlf
bragt ämnet på bane, kan jag ej låta bli att uttrycka min sorg...
Ja, Ruth, den har en djupare orsak, än du fattar — det
smärtar mig mer, än du tror, att din verksamhet vållat ett så
onaturligt förhållande.»
»Det är ej min skull!» utbrast Ruth, ryckande till sig handen.
Hon glömde för ögonblicket sitt syfte med samtalet för begäret
att försvara sig själf. »Det är ej med Lennart som med Karl;
min bror delar ju alla sina tankar och planer med sin hustru,
min man går in i sitt konungarike, slär dörren till och låter
mig stå utanför och sjunga den bekanta visan, du vet.»
»Men har du undersökt, om du ej, i likhet med den där
utestängda prinsessan, misskänt din man, han, som håller dig
kärare, än hans blyga väsen tillåter honom att visa, och bar du —»
»Vi stå i alla fall på så olika ståndpunkter», afbröt Ruth.
»Det är nog möjligt, att en af oss föredragit svinaherdens gryta
framför prinsens lefvande näktergal; men hvilken af oss, som
gjort det, torde bli frågan.»
»Det är i hvarje fall din plikt att vara hustru och mor
mera än skriftställarinna. När du ej ville detta, borde du ha
förblifvit ogift; ty du kände ju dina anlag, innan du inträdde i
det äkta ståndet.»
»Ja, du talar frän din synpunkt, Tekla», sade Ruth med
ett öfverlagset leende och på sitt vanliga sätt glidande bort från
bufvudsaken. »Det märkes nog på ditt tal, att du hör till dessa
lyckliga kvinnor, som ej känt skaparlusten brinna i själen,
aldrig ekädat och format stoffets motspänstiga massa tills
konstverket står klart för tanken. I detta fall — förlåt att jag säger
det — talar min djuptänkande Tekla som den blinde om
fårgen.»
y>Du tror det!t>
Utropet flög öfver Teklas läppar, och hon blef själf
synbart, förskräckt öfver tonvikten däri.
Ruth spratt lätt till, sopade så med ett slag bort de
hemliga skuggor, som Teklas ord frammanat i hennes lättrörliga
själ; nu vädrade hon åter »stoff» och var i samma ögonblick
helt och hållet författarinnan Ruth, hon, som i synnerhet gjort
sig så berömd genom sin noggranna kännedom om de skuggor,
hvilka döljas under ett skenbart lyckligt familjelifs lugna yta.
WigMtrOm, Från Herrtiäien och Bondgårdar’ 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
