Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tvekade dock en stund, ej af hänsyn till de följder
hennes tilltänkta spratt kunde hafva; pä sådant tänkte bon blott,
når hon ordnade händelserna och af vägde orsak och verkan i
sina berättelser; men hon öfverlade, om det egentligen ej vore
att förstöra uppränningen till ett nytt arbete, i fall hon i
verkligheten ingrepe i händelsernas gång. Hade hon råd till sådant?
»Nå ja, något måste man ju offra för nöjet och något för
att kunna göra en god gärning», sade hon med ett trotsigt leende
och fattade Spechts bref för att åter genomläsa det, innan hon
skref svaret. Hon rörde sig med nervös hastighet fram och åter
i rummet, ordnade så papperet och skref i flygande fan, skref
med en underlig förnimmelse af, att Lennart med samma djupa
blick, som nyss mött hennes, såg ned öfver hennes skuldra på det
hvita pappersarket. Sedan bår hon själf brefvet till badortens
poststation.
Men åfven nu tyckte hon sig åtföljd af Lennarts blick, och
hon skyndade tillbaka för att med feberaktig ifver kasta sig öfver
arbetet med sin kostym.
Afven Tekla tycktes vara starkt upptagen af förberedelserna
till festen, och ingen nämnde Ruths novell, fast den redan tre
dagar efter uppträdet i atelieren var utställd i badortens
bokhandel.
Tekla tänkte flera gånger på att återfordra sitt manuskript.
Hon var missnöjd med sig själf och sin svaghet att bafva invigt
denna lilla skiftande kvinnovarelse i sina djupaste tankar, men
hon var tillika skygg för att åter bringa detta ämne på tal dem
emellan och beslöt att låta saken hvila tills efter den stora festen.
Åtta dagar efter denna ly6ande lustbarhet, som utgjorde
badsäsongens förnämsta tilldragelse, innehöll en af våra
förnämsta tidskrifter tvänne uppsatser, som i hög grad fängslade
Six-tens uppmärksamhet, då han, som vanligt, förbehållit sig
rättigheten att före någon annan genomögna häftet.
»Tekla, har du tid att komma in en stund?» ropade han
till sin hustru, som satt i trädgården och samtalade med Lennart.
Ruth undvek så mycket som möjligt både sin man och sin
svägerska och låste sig inne under förevändning att arbeta. I
själfva verket plågades hon af en feberaktig oro vid tanken på
sitt bref till Specht och af längtan att få se hans anmälan af
hennes novell. Han var ju den tongifvande kritikern; de mindre
skulle nog stämma in. — Fast det var ju egentligen lumpet allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
