Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes bjärta slog, och han tjustes af föreställningen om den
fullständiga själsharmonien mellan dem.
»Detta var som en pust frisk, ren fjälluft i all denna
parfymerade, orena kammaratmosfer! Så skrifver en man, som pä
andens örnvingar höjer sig högt, högt öfver dagens moderna
korpskrik och kraxande», sade han och drog med välbehag ett
djupt andetag.
»Har kan du sflga, att det år en man?» Tekla rätade sig
nr sin sammansjankna ställning, men i stämman märktes en
dallring, som di en skarp vindil kommer aspens löf att skälfva
liksom i dödsångest.
»//ur jag kan såga det!» utbrast han. »Med all ära fur
kvinnans begåfning och talang, så lefver hon dock alltid i andra
hand af andens gåfvor; hennes diktning är alltid en efterklang
af mannens ingifvelser, och hans tankar upptager hon mer eller
mindre omedvetet. Men här finnes äkta originalitet; här år
inspiration.»
Tekla hade under hans lifligt öfverbevisande tal åter smugit
sig intill honom och knäppt sina händer kring hans arm.
Ansiktet var hvitt som sdö och i blicken låg en oändlig ångest.
Hon rörde flera gånger låpparne som för att tala, att hejda
hans loftal, men det kändes, 6om om tungan blifvit lam.
»Hör bara det här!» började han igen och ville åter
föreläsa ett stycke ur den korta berättelsen, men detta förmådde hon
ej höra.
»Karl, Karl, jag har ju skrifvit det!» kom det nästan som
ett ångestrop, medan hon pressade sin panna mot hans skuldra.
»Du?» Det var blott ett enda, kort ord, men dessa två
bokstäfver kommo som den första stöten af en orkan. Han sköt
henne från sig så häftigt, att hon formligen föll tillbaka mot
soffhörnet.
En enda blick på hennes ansikte hade i samma sekund
sagt honom, att här ej var fråga om ett lekande skämt, utan om
det bittra, det bittraste allvar ... Hans husliga paradis var
sköfiadt.
Sårad och kränkt i sitt innersta Öfver hans brutala vrede,
reste hon sig upp och stod stilla liksom rustad till försvarsstrid
mot mannen, som hotfullt blickade på henne.
»Och detta har du kunnat göra! Du, som varit min själs
förtrogna! Da, som fick se hvarje min tanke, du, som jag för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
