Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfrigt en ära, att han gjort min diktning till förmån för en
studie; han ...»
»H vilken hanh afbröt Lennart tvärt.
»Hvilken — hvem — hvad menar du?» Ruth fick ett
ovanligt anfall af förvirring och förlägenhet, som, då bon ej på annat
sätt kunde bekämpa det, omsattes i trots. »Jag undrar just,
hvem som skulle vara man nog för att kasta en sådan handske
om icke håradshöfding Specht. Det är han» eleganta stil, skarpa
blick och klara bevisning, fastän han, obegripligt nog, sadlat om .
och således blir orättvis; men jag skall —»
»Du skall för det första ta ditt förnuft till fångalo afbröt
åter Lennart, nu med en lätt rodnad af harm. »Det är en galenskap
att tro Specht om detta. Jag har skrifvit kritiken, och om ej
det usla arbetet faller för detta hugg, så skall jag öppet förfölja
det, vore det så igenom hela tidningspressen; ty det är en
giftplanka, som det är min plikt att krossa, då jag försummade min
skyldighet, innan boken blef tryckt.» Lennart skälfde af vrede,
och likt alla godmodige män hade han lätt att skjuta öfver
målet, då vreden någon gång fick makt med honom.
Men Ruth tänkte ej därpå, hörde ej mer än detta ena —
detta otroliga; och i det hon ryggade tillbaka, frampressade hon
blott: »Du — du Lennart?»
Hon såg så rent bortkommen ut, den lilla frun, att Sixten
ovillkorligen brast i skratt. »Det är en dag för behagliga
öfver-raskningar denna», sade han ironiskt och vände bort hufvudet för
att ej möta Teklas blick, då hon skyndade förbi gruppen för
att taga upp Ruths lilla flicka, som tumlade omkull på
gräsplanen under försöket att fånga en tätting.
»Ja, jag! — Och nu har du fått veta mina tankar om hela
denna verksamhet, och det beror helt och hållet på dig själf,
om du vill, att äfven allmänheten skall få veta, att din egen make,
hellre än att vara en tyst medbrottsling i denna frivola lek med
giftstofter, har ställt sig i spetsen för dem, som önska bekämpa
denna afart af skönlitteratur. Förstår du mig, Ruth?»
Frågan tycktes ej vara obefogad, ty Ruth stirrade på honom
med ett mer ån förvirradt uttryck; det såg ut, som om hon tviflade
på sina egna sinnen.
»Och så blott ett par ord till dig i egenskap af mina barns
mor!» fortfor han nu med mindre såker stämma. »Fostren af
din egen öfverretade, sjuka fantasi och adopterade världsåskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
