Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gif mig ej! Det är, som jag varit på väg att rusa ned i en
af-grund af mörker, köld och ödslighet!»
Orden kommo afbrutna öfver de ryckande läpparne.
»Och du tror, att jag kan leda dig — hålla dig tillbaka?»
Han såg henne djupt in i ögonen, där tårar v&llde fram vid
ögonfransen.
»Ja, Lennart — ja! Jag tror det, jag vet det nu! — O,
hvarför har du ej förr visat, hur verkligt öfverlftgsen du är?»
Lennart smålog ovillkorligen öfver denna hastiga öfvergång
från ångest, sm&rta och ånger till en sådan förebråelse. Sakta
lade han armen kring hennes skuldror. »Du har velat skildra,
analysera mftnniskor och människosjälar och har dock ej ens
känt din egen man, som händelsevis ej hör till dem, hvilka göra
ett marknadsstånd af sitt hjärta. — Du kära, käcka barn, vill du
ej nu börja dina studier med mig?»
»Jo, om du ej sätter luckor för hjärtefönstren.»
»Nej, jag har inga hemligheter att dölja för min lilla
hustru.»
Då Tekla mötte sin man på gräsplanen, var där något
varmt vekt i hans blick, som tvang henne att se sig tillbaka,
och då voro där fyra personer på den tämligt korta
trädgårdssoffan.
»Hvad stod på, Karl? Ruth såg ut som —»
»Niobe», föreslog han med ett solvarmt leende och tog den
hand, som hon med en skrämd min lade på hans arm. Hon
hade nu synbarligen ingen tanke för annat än Ruths upprörda
sinnestillstånd.
»Hade du varit hård mot henne, eller var det bara kritiken?»
Af gammal vana stödde hon sig mot honom, i det hon knäppte
sina händer kring hans arm. »Besynnerligt att häradshöfding
Specht, som hittills drifvit henne framåt på den där stråten, nu
klandrar henne. Hon sade något sådant, då jag...»
Tekla afbröt tvärt och skiftade färg. Minnet af det skedda
reste sig jättestort och hotande, och hon förstod ej, att hon en
enda minut kunnat glömma, att hon ännu stod midt i striden,
om än hjärtat hviskade, att hon skulle segra, utan att någon
komme att lida nederlag.
Det är blott tron, som förmår skapa en fullkomlig visshet
om kärlekens och det rättas seger, när förnuft, eftertanke och
beräkning ropa: Det är omöjligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
