Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var ej beundraren, utan den ftkte mannen, som tagit
Ruth i upptuktelse», svarade Sixten. Där låg ett tillbakahållet
6kratt i stämman.
»Lennart?« Tekla såg upp med oförställd häpnad.
»Ja, hädanefter bilda nog de två ett ordentligt
författare-bolag.»
»Och vi — vi Karl?»
»Få väl göra det samma. Det vill säga, du kritiserar mina
taflor och jag dina skrifter, dock, välförstående, innan de båda
konstprodukterna bli utställda för allmänheten.»
»Karl», sade hon leende, medan tårar glänste i ögonfransen,
»jag lofvar dig att aldrig dikta i hop någon feg, dålig, usel man;
ty jag känner, att jag aldrig skulle kunna få fram en sådan
stackare, utan att gifva honom något af mina egna drag; ty feg
har jag varit, som ej vågat språnget öfver klyftan i tro på vår
kärlek.»
»Ja, skulle du ändå komma i frestelse att göra det», sade
han, böjande sig ned mot det glädjestrålande ansiktet, »sä ropa
bara på mig, och jag skall genast komma med en spegel. Men
är det icke våra pojkar, som komma med stegen där borta?»
»Jo, verkligen! Och det gäller ingenting mindre än ett
anfall pä mina syltbär; det måste vi förekomma!»
Sixten såg tankfullt efter den bortilande gestalten och
mumlade: »Ja, om det verkligen kunde blifva en gärning i det lilla
hemmet för de många, för det stora hela! — Ja, det gifve Gud!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
