Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zigenerskans besvärjelse
den lilla sydsvenska staden, som då ftnnu ej stod i
för-bindelse med någon järnväg, och där lifvet var så fattigt
på ovanliga tilldragelser, väckte det stor sensation, när
man en dag i slutet af december hörde omtalas, att tvi
tält blifvit uppslagna i den lille furuskog, som gränsar in till staden.
Man vallfärdade i större och mindre grupper dit ut, betraktade
med undran tre små raggiga hästar samt två, med groft linne täckta
vagnar, ur hvilka små, bruna barnansikten emellanåt fram tittade, och
små magra händer framsträcktes mot de besökande. Kring tälten
sprungo andra småttingar barfota och trasiga, så att den bruna
huden syntes här och där emellan paltorna, och från hvarenda
barnamun ljöd oupphörligt ett och samma ord: »Silfver, silfver!*
Äldre kvinnor, med häxlikt utseende, kommo fram ur tälten,
grepo efter de besökandes händer för att spå i dem, och unga,
bruna flickor i storrosiga kjortlar och röda dukar öfver
half-nakna skuldror och armar bjödo ut små metallringar och
amuletter med inristade, mystiska tecken och figurer.
I det största tältets dörröppning visade sig stundom en
ståtlig gestalt med kolsvarta, blixtrande Ögon under en massa grått
hår, öfver hvilket en spetskullig hatt med tuppfjädrar tronade.
Hans dräkt bestod för öfrigt af en kort, öppen jacka, prydd med
snören, öfver en lång, röd väst, knäppt med små silfverknappar,
mörka benkläder, hvilka försvunno i ett par höga stöflar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
