Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prydnader af rödt saffian. I högra handen höll han en lång staf
med förgylld silfverknapp, och med härskarton utdelade han
befallningar it tre eller fyra yngre män, som dels skötte hästarne,
dels sysslade med kittelflickning. Detta var zigenarbandets
höf-ding, redan känd och beundrad i den lilla staden där han själf.
i nåder gitt omkring och erbjudit familjerna att reparera och
förtenna gamla kopparkärl. När han visade sig i tältdörren*
var det dock blott för att med skarpa blickar mönstrade
besökande samt för att inbjuda en och annan af dem att taga
tältets inre i beskådande. Det påstods af några, att
inträdes-afgiften ej var ringa, men så var också den utmärkelse,
höf-dingen visade de utvalda, icke heller utan värde, ty det märktes
snart, att den kom endast stadens honoratiores samt öfrigamera
framstående invånare till del.
En knapp half mil utanför staden bodde ingeniör Harald
Levall, som just vid denna tid blifvit antagen som disponent vid
en större fabriksanläggning i mellersta Sverige och skulle
tillträda platsen pi nyåret; flyttningen skulle företagas redan efter
de första juldagarne.
En massa bestyr hade hittills hindrat bide honom och hans
fru att besöka nomadlägret, hur ofta vänner och bekanta i staden,
där frun var född och uppvuxen, uppmanade dem därtill, och hur
lifligt fru Hilda önskade att se främliogarne och pröfva deras
berömda spidomskonst. I början af julveckan gjordes
emellertid en färd in till staden, där det rasade en formlig
välgörenhets-epidemi till förmin för zigenare. Framför allt miste de smi
bruna barnen nödvändigt förses med ordentliga kläder till helgen;
det vore ju rent af barbariskt att lita dem gi si trasiga i
vinterkölden.
Fru Levall hade för sin del inga aflagda barnkläder att ge
bort, ty hon egde ej nigra barn. Aldrig uttryckte hon i ord sin
sorg öfver denna tomhet i hemmet, men personer, som kände
henne närmare, visste, hur djupt denna moderligt anlagda natur
kände smärtan öfver att vara barnlös.
Efter nigon tvekan närmade hon sig vid sin mans arm
det största af de tvi tälten, kring hvilket för tillfället blott ett
par halfvuxna zigenarbarn under vilda rop jagade hvarandra,
men nu pi snabba fötter ilade fram för att tigga. Då visade
sig i tältets öppning höfdingen själf och inbjöd med en blandning
af tyska och svenska ord samt med lifliga åtbörder de besökande
att stiga in i tältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
